Replik till Katarina Burman (V).
DET ENDA jag ger vänsterpartisten Katarina Burman rätt för i sin debattartikel är konstaterandet att Europavalet den 25 maj nästa år kommer att bli ett ödesval för Europa. Därefter gör vi hela olika analyser.
Burman målar upp EU som ett nattsvart, odemokratiskt och misslyckat projekt som hela tiden går mot ökad överstatlighet och som har försvårat utsattheten för Europas medborgare. Jag konstaterar att hon tyvärr har missförstått väldigt mycket.
Det är beklagligt att Burmans bild av EU är så förvrängd och felaktig. Sanningen är att lagstiftningen som jag dagligen jobbar med, som steg för steg förbättrar vardagen för våra 500 miljoner EU-medborgare, alltför sällan lyfts fram i svenska medier.
En bild målas upp där man kan förledas att tro att EU är roten till allt ont. EU blir syndabock för allt som gått fel, så som den ekonomiska krisen, som i allt väsentligt orsakats av oansvarig politik i flera länder.
Faktum är att det går rätt så bra för EU. Visst är krisen ett faktum och den har slagit hårt mot många av våra länder, men skuldkrisen i USA är ännu djupare. EU har fortfarande världens största ekonomi, vi har världens mest välutbildade befolkning som dessutom lever längst och är friskast. Trots att EU bara utgör sju procent av världens befolkning står vi för tjugo procent av den totala utrikeshandeln i världen.
Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att EU inte först och främst är en marknadsplats, utan en union som skapats för att säkra fred och frihet på vår kontinent, som ju har en allt annat än fredlig historia. Sist det rasade ett krig på den europeiska kontinenten var i mitten på nittiotalet, då det forna Jugoslavien föll samman. Den 1 juli i år välkomnar vi vårt 28:e medlemsland Kroatien in i unionen, Serbien är ett ansökarland och så småningom kommer flera länder på Balkan att steg för steg komma närmare. Tydligare än så kan man inte visa att krigets kontinent blivit en fredens kontinent.
Den höga arbetslösheten som Burman talar om måste först och främst lösas på lokal, regional och nationell nivå snarare än på EU-nivå. För att komma till rätta med den har Folkpartiet bland annat föreslagit att särskilda ungdomsavtal ska införas. Tillsammans med Alliansen driver vi på för att ta bort hämmande regleringar av handeln, där många ungdomar får sitt första jobb. Regering och riksdag måste göra det enklare och billigare att anställa och se till att det lönar sig att arbeta.
I EU:s långtidsbudget för 2014-2020, som just nu förhandlas fram, satsas sex miljarder euro på åtgärder för att stödja insatser för ungdomsarbetslöshet i de länder där läget är mest akut. Tack vare Folkpartiets och Alliansens fasta arbetslinje är Sverige inte en av dem. Samtidigt görs betydande satsningar på utbytesprogram för studenter och på forskning och innovation. I längden kommer det här att göra att företag vågar både nyanställa och investera.
Med mindre än ett år kvar måste visionerna om framtiden för EU, detta fredens och frihetens projekt, debatteras på ett annorlunda sätt. Vi politiker måste visa ett starkt EU efter krisen och våra visioner måste kläs i ord.
Europavalet nästa år borde få oss att reflektera över vad vi vill med det europeiska projektet. Vill vi se de gemensamma möjligheterna och vinsterna eller anamma den nationalistiska retorik som Burman verkar företräda, där vi intalar oss att vi svenskar är smartare än alla andra och klarar oss bäst själva?
Jag tror inte att ensam är stark. Ensam är bara ensam. Ett litet land som vårt behöver ingå i EU, för att stå starkt inför framtidens utmaningar. För mig är Sverige en självklar del av Europa och Norrbotten en spännande region som både har väldigt mycket att bidra med och ännu mer att få ut av det europeiska samarbetet.