VAD HAR en ung kvinna på en krog vid Stureplan i Stockholm gemensamt med en medelålders man på en parkbänk i Luleå? Socialt lever de i helt skilda världar, men missbruket förenar dem. Detta är en av utmaningarna som missbruks- och beroendevården står inför, nämligen att utforma vården så att den möter allas behov.
I lagrådsremissen "God kvalitet och ökad tillgänglighet inom missbruks- och beroendevården" är detta en självklar utgångspunkt. Lika givet som att den missbrukande människan ska ha rätt till samma goda bemötande inom sjukvård och omsorg som andra grupper. Vården ska vara lättillgänglig och erbjuda insatser när motivation finns.
Regeringen föreslår nu att det blir en lagstadgad skyldighet för kommuner och landsting att ingå överenskommelser inom missbruks- och beroendevården. Dessa överenskommelser ska precisera gemensamma mål, resursfördelning och övergripande samarbete kring vissa grupper. Det behövs. Ingen ska behöva falla mellan stolarna.
Såväl tillgänglighet till som kvalitet i missbruksvården har de senaste åren utvecklats på ett positivt sätt. Men på ett område har vi fortfarande stora problem. I dag är den geografiska tillgängligheten mycket olika när det gäller läkemedelsassisterad behandling vid opiatmissbruk.
Socialstyrelsen får nu i uppdrag att se till att tillgängligheten till substitutionsbehandling ökar. Det ska inte bero på var i landet man bor vilken vård man får tillgång till. Men också kunskapen om behandling av opiatberoende behöver utvecklas.
Socialstyrelsen ska undersöka såväl positiva som negativa effekter. På vilka grunder sker förskrivning, vilka effekter har behandlingen utifrån medicinska, sociala och samhälleliga perspektiv, om och hur uppstår läckage och vad krävs för att upprätthålla en god kvalitet?
Omfattande preventionsarbete och en tillgänglig missbruks- och beroendevård är två lika oumbärliga delar. Regeringen har stött kommuner och landsting med kompetenshöjande insatser omfattande 473 miljoner under en sexårsperiod.
Vi vill från regeringens sida stödja både kommun och landsting att på ett bra sätt ta det ansvar man har. Också ideella organisationer har fått del av pengarna. I det förebyggande arbetet söker vi också nå närstående och inte minst barnen till föräldrar med missbruk. Dessa barn har en fem gånger högre risk att själva fastna i missbruk, men preventiva insatser ger andra framtidsmöjligheter.
Missbruks- och beroendevården måste utvecklas så att vårdkedjan hänger ihop för den enskilda människan. Därför är den lagändring som vi nu föreslår så viktig.