ÖVERRASKNINGAR är en del i den strategiska verkligheten; Kuwaitkriget 1990, 11 september 2001 och kriget i Georgien 2008 är tre exempel på när det brister i förmåga att dra korrekta slutsatser fastän tecken fanns i förväg. Historien har otaliga exempel på överraskande angrepp som tett sig irrationella ur omvärldens synvinkel.
Två berättigade frågor måste kunna få klara och tydliga svar; "Ska vi ha ett försvar när det inte finns något hot" och "Kan vi försvara hela landet".
Rysslands militära styrka växer och USA reducerar sin militära närvaro i Europa. Samtidigt som de europeiska ländernas problem ökar minskar viljan att satsa på försvaret. EU kan sönderfalla, Ryssland rustar upp, Europa rustar ner och USA fokuserar mer på Asien. Det ger anledning att ifrågasätta hållfastheten i den tre år gamla Solidaritetsförklaringen om ländernas möjligheter till ömsesidig militär hjälp.
Alliansfriheten är förbi som ideologi och den ensidiga Solidaritetsförklaringen säger öppet att Sverige inte kan försvara sig på egen hand. Det är viktiga grundvärden. Slutsatsen blir att vi i högre grad måste lita till egen förmåga att hävda våra nationella intressen. Vi behöver nationella militära resurser som har en sådan beredskap, styrka, strategisk och taktisk rörlighet att de kan hantera också svåra konfliktsituationer.
Försvarets grundorganisation är så liten, lätt och koncentrerad att den måste växa på frivillighetsidan via reservofficerare, hemvärn och nationella skyddsstyrkor. Försvaret måste ha förmåga att ta emot hjälp från andra länder. Utvecklingen i såväl Östersjön som i Arktis ställer krav på att i flera dimensioner arbeta för fred och säkerhet. Att utveckla mer av gemensamhet inom Norden bör vara en tydlig politisk ambition där Sverige intar en offensiv hållning.
Regional försvarsplanering innebär samverkan med regionala myndigheter, kommuner och näringsliv i syfte att samordna samhällets stöd till Försvarsmakten. Samhällets krisberedskap har att hantera ett brett spektrum av kriser och extraordinära händelser. Försvarsmakten är i detta sammanhang en viktig aktör att hantera dessa situationer.
Försvarsekonomin kommer att möta större utmaningar redan 2015. Det är viktigt att i valrörelsen visa politisk vilja att betala för ett försvar som kan bära upp den nationella dimensionen i försvarspolitiken. För den har också ett pris.