– Nästan bara positiva. Många tyckte det var kul att prata med en “svensk”. Att jag var den förste svensk som var hemma hos dem, hörde jag ofta.
Vanligtvis litar människor mest på folk i sitt närområde och ju längre bort man kommer desto mer avtar tilliten. I förorten är det tvärtom. Varför är det så?– Jag tror att det har med den etniska diversifieringen att göra, på olika sätt. Man socialiserar mindre och litar mindre på varandra i förorterna. Och det avviker från att man i Sverige generellt uppger att man litar mycket mer på den okände andre än vad man gör i de flesta andra länder. Sen handlar det också om områdets karaktär som sådan. Fungerar området sämre har man också mindre skäl att lita på andra personer som finns i omgivningen.
Om vi generaliserar – är det farligt i förorten?– Nej, absolut inte. Om man kommer dit som vanlig person i Sverige och bara knallar runt eller går och handlar så är det inga problem överhuvudtaget. Men samtidigt är inte allt gulligt. Är man en myndighetsperson kan det vara annorlunda. Om det till exempel kommer parkeringsvakter och börjar lappa bilar kan de få problem.
– Till bilden måste också läggas det positiva, det som gör att de allra flesta, bara något färre än i andra områden trivs bra eller mycket bra. Det handlar om att man känner sig hemma, att man har sina vänner där och om möjligheterna till ett rikt liv.
Är det stökigt i förorten?– Ja, bitvis är det ju det. Det är till exempel ofta skräpigt.
Vilket problem utgör egentligen nedskräpning i förhållande till andra problem som grov brottslighet?– Får man välja att ta bort ett problem är det förstås bättre att ta bort brottsligheten. Men i mikroformatet är nedskräpningen en illustration för hur svårt det är att samordna sig i förorterna. En så pass enkel sak som att samtliga boende fixar sina sopor och slänger dem på rätt sätt har betydelse.
Men är inte mycket av den problematik som beskrivs giltig för andra områden än förortsområden?– Jag tror att den etniska komponenten lägger till någonting i förorten. Att man inte självklart har ett gemensamt språk är en del av svårigheterna att samverka. Ibland finns det ju rentav historiskt fientlighet mellan vissa av de etniska grupperna.
Finns det någon konkret politisk åtgärd för att lyfta förorter som är problemtyngda?– Att minska andelen mindre skötsamma personer. Det andra är språket. Man kan ösa miljarder över skolorna, men om man inte pratar svenska i skolan så är det omöjligt att lära sig. Och att börja prata om problemen uppriktigt.
Ni har bara frågat personer i två förorter i Sverige. Hur allmängiltig är er forskning?– Jag tror att den är ganska allmängiltig. Vi har två belägg för det. Det ena är att vi började i Hjällbo och såg vad vi såg, och sen åkte vi till ett helt nytt ställe i en annan stadsdel, östra Bergsjön, och ser exakt samma sak. Det är ett argument för att det ser ut på samma sätt i liknande områden. Det andra argumentet är vad man läser om andra sådana här områden, och jag har inte tagit del av något material som tyder på att det skulle vara radikalt annorlunda i andra förortsområden.