Lika säkert som att sillen dukas fram till midsommar är det att debatten om skolavslutningar i kyrkan väcks lagom till examensveckorna.
Den uppskattade traditionen att fira skolavslutningen i kyrkan är ett vackert kulturarv som följt de flesta svenska skolbarnen i generation efter generation.
2012 gjorde SOM-institutet en undersökning för att se hur inställningen är till att förbjuda skolavslutningar i kyrkan. Närmare 8 av 10 tog avstånd från förslaget.
Skolverket skriver under avsnittet ”juridisk vägledning” på sin hemsida om skolan och kyrkan. En skolavslutning får äga rum i kyrkan, om man från skolledningens håll noga övervägt om det är lämpligt. Det får inte finnas religiösa inslag, detta är strängt förbjudet.
Är pekpinnarna lika hårda även utanför vårt lättkränkta lands gränser? I finska Vasa tar man inte strid i frågan. Svenska Yle Österbotten har intervjuat två rektorer i staden om just skolavslutningar i kyrkan. Fredrik Sundell, som är rektor för Gerby skola har tillsammans med föräldrar och elever kommit fram till att skolavslutning i kyrkan är en tradition som hör sommaren till. ”Många av psalmerna och olika traditioner man har i skolorna är en del av vår identitet”, säger han.
Vasa Övningsskola håller inte sin skolavslutning i kyrkan, men rektor Gun Jakobsson tar ändå ton när ”Den blomstertid nu kommer” ska sjungas – en psalm som är tradition att sjunga även i vårt grannland. ”Nog sjunger vi ’Den blomstertid’, ifall den nu ens kan anses vara religiös. Jag anser att det är en skolavslutningssång”.
Frågan är då, är det bättre att sjunga ”Den blomstertid nu kommer” i en gymnastiksal? Det gör den inte mindre kristen.
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund reagerade kraftigt förra året, när Skolverket menade att skolavslutningar i kyrkan inte får ha några religiösa inslag och ska ha tonvikten på ”den gemensamma samvaron”. Han dundrade ”Skolverket silar mygg och sväljer kameler, dagens elever har sannerligen betydligt värre problem än att sjunga ’O helga natt’ en gång om året”.
Det ligger någonting i det. Pisa-resultaten som kom i våras är ett exempel. Nu menar medier att resultaten kan vara missvisande, då Pisa-proven inte är avgörande för betygen. Men det räddar egentligen inte upp någonting utan är snarare tecken på att eleverna antingen inte har kunskaperna eller är mycket omotiverade. Nätmobbning som sätter taggar i hjärtat, är ett annat exempel på skolans verkliga problem. Trakasserier tar nya uttryckssätt när mobiltelefonskärmar plötsligt fylls av hat och hårda ord genom påhopp på internet.
Men allvarligt talat. När hörde man någon bli kränkt av ”En vänlig grönskas rika dräkt” senast?