Socialdemokraternas gruppledare Anders Ygeman påstår att alliansen låter Sverigedemokraternas makt vara avgörande för vem som ska bli riksdagens talman. Så är det inte. Det är riksdagen som bestämmer efter vilka kandidater som partierna lägger fram. Men i valet mellan Andreas Norlén (M) och Åsa Lindestam (S) har SD, som tredje största parti, givetvis inflytande. Det har SD i alla voteringar, i enlighet med de demokratiska principerna.
Hur skulle det se ut om alla förslag som riskerade att stödas av Sverigedemokraterna stoppades? Om övriga agerade mot sin övertygelse, bara för att inte ”ge SD makt”? Då skulle Anders Ygeman – om han nu vore så mån om att SD inte får vara den avgörande rösten i talmansvalet – uppmana S-gruppen att rösta på Andreas Norlén.
Isak Kupersmidt, vice ordförande i Centerstudenter, beskriver förutsättningarna inför den osäkra process som ska leda till en regeringsbudning i en serie läsvända inlägg på Twitter:
”1. SD har makt. Den har inget parti gett dem, utan väljarna. Det kommer alltid finnas tillfällen då ett 17%-parti kommer kunna ha inflytande.
2. En regering är alltid beroende av riksdagen. Är den inte i majoritet är den alltid beroende av oppositionen på något sätt. Det gäller den sittande regeringen, och antagligen den kommande.
3. Socialdemokraterna försöker få Alliansens löfte om att inte regeringsförhandla, eller ge SD inflytande över vilken politik en Alliansregering skulle stå för, att handla om att regeringen aldrig får agera så att SD på något sätt kan vara den avgörande rösten.
4. Påstående 3 är ett helt orimligt krav, på grund av just 1 och 2. Det är också en standard Socialdemokraterna inte tillämpar på sig själva.
5. En regering ansvarar för vilken politik de lägger fram och vilka de allierar sig med, inte vilka som röstar på förslagen.
6. Att som regering söka stöd för sina förslag i riksdagen är inte att ge något parti makt. Det är partierna som använder den demokratiska makten väljarna gett dem.
7. Alla partier i riksdagen har möjlighet att styra över vilka som fäller den avgörande rösten. Om ena blocket vägrar samtala med regeringen, ja då kommer vågmästarna att få avgöra. Så har det varit 2010-2014 och 2014-2018.
8. Alliansen tog under mandatperioden ansvar för landet genom de 28 blocköverskridande överenskommelserna Löfven brukar skryta om. Löfven verkar tyvärr inte lika intresserad av sådant om han inte får styra och ställa själv.
9. Inget parti ansvarar för hur någon annan röstar. Men om vi nu ska tillämpa sossarnas logik, så borde rimligen ett lika stort ansvar falla på riksdagens andra partier att samverka med regeringen.”
Varje regering som inte har egen majoritet är ibland beroende av SD. Det gäller den nuvarande Löfven-regimen, det gällde Reinfeldts senaste regering och sannolikt gäller det även den som avgår med segern i den nuvarande striden om regeringsmakten.