När Socialdemokraterna presenterade sin skuggbudget i måndags, var partiet tydligt med att det går till val som eget parti. Det är förståeligt att S-ledningen inte vill visa att den är beroende av stöd från Vänsterpartiet. Så är dock fallet, oavsett vad S vill få väljarna att tro.
I tisdags presenterade V sin budget. Den som ansåg att Magdalena Andersson (S) lovade mycket för andras pengar genom bland annat höjd restaurangmoms och höjda arbetsgivaravgifter för unga lär ha häpnat när de såg V:s budgetförslag.
I sin budgetmotion skriver V bland annat ”vi föreslår kraftiga resursförstärkningar till välfärden. Vi höjer de generella statsbidragen till kommuner och landsting och budgeterar för ett stort antal riktade satsningar på vården, skolan och omsorgen. Vi förslår omfattande investeringar i infrastruktur, grön omställning och bostadsbyggande”. V är i sedvanlig ordning det parti som lovar allt åt alla – och får det att låta som om det är hur enkelt som helst att få ihop.
För att finansiera alla dessa satsningar tänker Ulla Andersson bland annat höja skatten för alla som tjänar mer än 30.000 kronor i månaden, samt höja bolagsskatten.
Liksom partiledaren Jonas Sjöstedt är Andersson tydlig med att valfriheten i välfärdssektorn ska avskaffas. Andersson säger också att hon inte vill peka ut de förslag partiet inte tänker kompromissa om, men just valfriheten pekar hon ut som partiets viktigaste fråga. Detta skulle innebära att hundratusentals personer få se sig om efter nya jobb, i synnerhet kvinnor. Många andra förlorar sina vårdplatser och skolor. För oavsett vänsterns retorik kommer ingen att våga driva en friskola om det inte finns möjlighet att göra en viss vinst på verksamheten – osäkerheten och riskerna är för stora.
Men just risker och osäkerhet verkar inte vara något som skrämmer V. I budgeten står det bland annat att dagens överskottsmål, som innebär att det ska finnas ett överskott i finanserna vid eventuella ekonomiska kriser, ska ersättas med ”ett mål om balans över en konjunkturcykel”.
Att V länge har varit villiga att använda landets finanser till att genomföra storslagna satsningar är ingenting nytt, men att vara beredd att offra överskottsmålet är minst sagt vanskligt – särskilt i en tid som denna. Det är verkligen inte vad det innebär att ta ansvar för landets finanser.
Att S väljer att låtsas som om att V och MP inte existerar är förståeligt. Men det förändrar inte verkligheten, vilket Sjöstedt naturligtvis är medveten om. Vill S genomföra sin budget får partiet räkna med att tänja den ytterligare åt vänster.