Förslaget till förändringar i Luleås skolorganisation var snabbt påkommet och illa förankrat, vilket bidragit till att protesterna blivit så omfattande. Men nog är det en förenkling i överkant att beskriva detta som en strid mellan stad och land.
Hälften av de socialdemokratiska ledamöterna i nämnden bor själva utanför centralorten. Och tjänstemännen har tänkt sig att eleverna vid de nedläggningshotade skolorna främst ska gå till andra skolor utanför centrum.
Så inte ska detta förstås som en strid mellan stad och land. Det är en strid mellan en nämnd och förvaltning som har utbildningen som högsta prioritet och medborgare som även oroar sig för bygdens framtid, föräldrarnas livspussel, långa bussresor med mera.
Självklart måste det vara kommunfullmäktiges uppgift att jämka dessa intressen, till det gemensamma bästa.