Stefan Löfven hade inte någon bra söndagskväll. Enligt tittarna som fick svara på Demoskops frågor åkte statsministern på storstryk i SVT Agendas partiledardebatt. Moderaternas Ulf Kristersson fick bäst betyg. Alla de andra borgerliga partiledarna fick också bättre betyg än Löfven. Liksom Jimmie Åkesson (SD) och Jonas Sjöstedt (V). Stefan Löfven, som fick i snitt 2,38 på en femgradig skala, lyckades bara överträffa samarbetspartnern Isabella Lövin (MP).
Dessutom har mycket av diskussionen efter partiledardebatten kommit att handla om Löfvens sällsynt aparta svar på Jimmie Åkessons fråga om varför fyra av fem utländska våldtäktsmän som bor i Sverige inte utvisas. Detta försökte statsministern vrida till att handla om att Åkesson vill förändra turordningsreglerna på arbetsmarknaden, och att det är något som skulle gå ut över kvinnor.
Nog för att det går att diskutera samband mellan arbetsmarknadens funktionssätt och sexualbrott, men den som tror att turordningsreglerna är ett skarpt vapen mot våldtäkter är snett ute. Det framgår bland annat av Aftonbladets granskning av gruppvåldtäkter (7/5), som visar att de flesta förövare är i tonåren och inte sällan så unga som 15 år. Våldtäkter ska bekämpas för vad de är, inte som en konsekvens av att Löfven i sin strävan att stärka sin ställning bland väljare i LO-förbunden hellre debatterar arbetsmarknadspolitik.
Det desperata försöket att vifta bort problematiken kring sexualbrottslighet med något slags LAS-utspel var talande för Löfvens insats i partiledardebatten. Det var bara när statsministern talade om arbetsmarknaden som han verkade någorlunda bekväm. Men inte ens på det området har regeringens politik imponerat.
Kommer ni ihåg Socialdemokraternas viktigaste vallöfte? EU:s lägsta arbetslöshet. Sverige halkar efter i den rankinglistan trots att regeringen bedriver en expansiv politik i högkonjunktur. Land efter land har passerat Sverige i arbetslöshetsligan. Och att döma av de rödgrönas arbetsmarknadspolitik så försöker regeringen inte ens längre att infria löftet. Ingenting görs för att på allvar öppna arbetsmarknaden för alla nykomlingar med ofullständiga språkkunskaper och bristande utbildning i bagaget.
Detta är en ödesfråga. Dels eftersom det är dyrt för skattebetalarna att försörja hundratusentals personer som i onödan står utanför arbetsmarknaden. Men också därför att utanförskap tenderar att gå i arv mellan generationerna. En reformerad arbetsmarknad är helt avgörande för att hålla ihop det svenska samhället. Det gäller oavsett hur restriktiv migrationspolitiken är efter nästa val.