Bestämt nej till Natomedlemskap och ömsesidiga försvarsgarantier, men vid ett skarpt läge vi att Nato, eller åtminstone USA under Donald Trumps lynniga presidentskap, kommer att skynda till vårt försvar i alla fall. Så kan man sammanfatta regeringens utrikesdeklaration som presenterades i veckan.
Utrikesminister Margot Wallström (S) levererade, som förväntat, den väl inövade deklarationen om att vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet i vårt närområde. Under den efterföljande utrikespolitiska debatten passade hon på att retoriskt ifrågasätta hur det egentligen står till i Nato med tanke på vem som är överbefälhavare i USA - och ”verkligen bestämmer i Nato”.
Ett uttalande som rimmar illa med regeringens värdlandsavtal med Nato – för att underlätta att ta emot hjälp i en konfliktsituation – och försvarsminister Peter Hultqvists (S) betoning av relationerna med just Nato och USA.
Sverige kan knappast försvara sig självt. Med undantag för själva medlemskapet och de säkerhetsgarantier det ger är Sverige djupt inbäddat i Natos säkerhetsstruktur. Vår försvarsmateriel anpassas till Natostandard. Vi övar tillsammans med Nato. Om det skulle gå illa är vi helt och hållet beroende av denna försvarsallians välvilja.
Om Sverige och Margot Wallström inte vågar förlita sig på Nato på grund av Trumps lynnighet, bör det rimligtvis vara bättre att vara medlem och få skydd av Natofördragets artikel 5 från samtliga Natoländer. Alternativet är ju att stå utanför, utan en tydlig säkerhetsgaranti, och vid en konfliktsituation verkligen utelämnas till hur USA och dess president kan tänkas agera just den dagen.
Visst kan man av nostalgiska skäl låsa fast sig vid forna tiders ”neutralitetspolitik”. Men som Mikael Holmström avslöjat i boken Den dolda alliansen: Sveriges hemliga Natoförbindelser, saknades en försvarsplan för neutralitet. Utgångspunkten var alltid att Sverige skulle hamna på den demokratiska västsidan. Sveriges strategier för mineringar, operationsområden för ubåtar, flygfält med mera samordnades med västmakterna.
Under kalla kriget hade Sverige dessutom ett starkt eget försvar. Ett försvar som plockades bort av Socialdemokraterna efter murens fall och som skulle vara dyrt och ta lång tid att bygga upp igen.
Så länge Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska linje går ut på att förlita sig på Donald Trumps godtycke bör utrikesministern avhålla sig från att klanka ner på USA. Den transatlantiska länken mellan USA och Europa – oavsett ett svenskt Natomedlemskap eller ej – är och förblir avgörande för säkerheten i norra Europa.