I fredags skanderades under en propalestisk demonstation i Malmö att: ”Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna” respektive ”Judarna ska komma ihåg att Muhammeds armé kommer att återvända” (SR 8/12). Dagen efter attackerade ett 20-tal maskerade män synagogan i Göteborg med molotovcocktails. På måndagen var judiska kapellet i Malmö föremål för ett brandattentat.
Det är tyvärr inte överraskande hur hatet mot judar yttrat sig i Sverige, sedan USA meddelat att landet erkänner Jerusalem som Israels huvudstad och att den amerikanska ambassaden ska flyttas dit från Tel Aviv.
Sorgligt nog var det mer en fråga om när de antisemitiska grupperna skulle slå till, snarare än om. Det gör inte hoten och attackerna mindre vidriga.
I september demonstrerade nazistiska Nordiska motståndsrörelsen mitt i centrala i Göteborg
på det judiska årets viktigaste helgdag – Jom Kippur.
Men vid sidan av rena nazister, som tack och lov är få och marginaliserade, finns det i Sverige en växande grupp invandrare från Mellanöstern som odlar hatet mot judar. Detta är ett faktum som svenska politiker in i det längsta försökt förneka, av rädsla för att gynna islamofober.
Efter lördagens attentat mot synagogan i Göteborg sade statsminister Stefan Löfven (S):
”Jag blir fruktansvärt upprörd över attacken mot synagogan i Göteborg i går, och att det uppmanades till våld mot judar på en demonstration i Malmö. Det finns ingen plats för antisemitismen i vårt svenska samhälle. Förövarna ska ställas till svars. Alla demokratiska krafter måste nu arbeta tillsammans för ett tolerant och öppet samhälle där alla känner sig trygga” .
Förhoppningsvis menar statsministern precis vad han säger. Det räcker nämligen inte bara att uttrycka allvar och upprördhet. Regeringen måste också visa bestämdhet i kampen mot judehatet. Konkreta insatser mot extremism och antisemitism behövs här och nu. Judehat ska inte få yttras utan konsekvenser.
Först och främst borde det offentliga omedelbart dra in stödet till föreningar och moskéer som gång efter annan bjuder in hatpredikanter och antisemitiska talare.
För det andra måste staten försäkra sig om att de judiska församlingarna får det skydd de behöver och att deras säkerhet inte är beroende av medlemmarnas engagemang och bidragsvilja.
För det tredje borde rasistiskt motiverade hatbrott leda till att gärningsmän som saknar svenskt medborgarskap utvisas. De förövare som har dubbelt medborgarskap bör bli av med sitt svenska pass, och därefter utvisas ur landet. Det borde gälla dem som kastar molotovcocktails, men också alla som skriker ”judarna ska skjutas”.
Det finns även problem med hur Israel och judar uppfattas och beskrivs långt utanför de antisemitiska och extremistiska kretsarna.
”Den judiska lobbyn i USA är oerhört stark och har drivit frågan länge” skrev SVT förra veckan om Donald Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. ”Påverkan från inflytelserika judiska donatorer” har varit avgörande konstaterade TT i en analys.
Dessa begrepp är som hämtade direkt ur den antisemitiska föreställningsvärlden. Naturligtvis finns det intressegrupper och opinionsbildare som försöker påverka den amerikanska utrikespolitiken i israelvänlig riktning. Men att hänvisa till en rik och inflytelserik ”judisk lobby” för tanken till osmakliga teoribildningar om en judisk världskonspiration.
Helgens händelser i Göteborg och Malmö kommer inte oväntat. Varningsklockorna om antisemitismen i Sverige har ringt länge. USA:s regering har vid två tillfällen skickat särskilda sändebud till Malmö efter att stadens judar vittnat om att de inte känner sig trygga nog att visa sin religionstillhörighet.
Det handlar om allt från trakasserier och hot till misshandel och vandalisering av begravningsplatser och synagoga. Judiska lärare i Malmö vittnar om att de inte längre vågar erkänna sin religiösa tillhörighet. Vissa föräldrar med islamistiska sympatier vägrar att släppa iväg sina skolbarn till lektioner där läraren är av judisk religionstillhörighet.
Så sent som i augusti uppmärksammade Sveriges radio att en imam kallade judar för ”apornas och svinens avkommor”, under en propalestinsk demonstration i Helsingborg.
Lyssnar makthavarna?
Om vi tidigare kunde tänka på Israel-Palestina-konflikten som någonting avlägset och långt borta så är det inte längre en omöjlighet. Vad som sker i Mellanöstern får snabbt följder i Sverige. Arbetet mot antisemitismen måste vässas.