Regeringen lade i torsdags fram amorteringskrav för nya bostadslån. Det råder enighet över blockgränserna kring förslaget, men det riskerar att inte bara bli ett slag i luften utan också direkt kontraproduktivt.
Ambitionen är att förslaget ska dämpa prisutvecklingen på svenska bostäder och minska svenskarnas skuldsättning. Men prisutvecklingen drivs framför allt av det bristande utbudet på bostäder.
Vad regeringen i stället borde göra är att trappa ner ränteavdragen och kvitta de ökade skatteintäkterna mot reavinstskatten vid bostadsförsäljning i så stor utsträckning som möjligt. Det skulle få två viktiga konsekvenser. Det skulle öka kostnaden för alla bostadslån, inte bara för nya – vilket är viktigt för att inte skapa nya inlåsningsmekanismer. Det skulle också bidra till ökade incitament för människor att sälja sina bostäder eftersom de inte längre skulle bli straffbeskattade. En sådan reform skulle alltså dämpa prisutvecklingen av bostäder i två steg.
Men det riktigt stora problemet på svensk bostadsmarknad är det bristande utbudet. Sverige urbaniseras just nu snabbast i hela EU och enligt Hem och Hyra har minst 156 kommuner bostadsbrist. Det finns helt enkelt ingenstans att bo. Problemen förvärras också i snabb takt över hela landet. Det är brist på studentbostäder, hyresrätter, stora lägenheter och små.
Anledningen är regelverk som försvårar byggande och drar ned lönsamheten. Kommunerna har planmonopol, vilket innebär att privata markägare inte kan planera och bygga bostäder på sin egen mark utan ett politiskt beslut från kommunen. Kommunen måste dessutom sätta detaljplaner som reglerar antal hus, våningsantal, utseende, parkytor med mera.
Det försenar byggande vilket gör processen dyrare. Detaljplanekravet och det kommunala planmonopolet bör avskaffas. I stället bör kommunernas översiktsplaner få ökad legal status. De är ofta mer långsiktiga, flexibla och utvecklingsvänliga. Djävulen sitter i detaljplanerna. Det är där det överklagas, försenas och byggs in begränsningar för framtida utveckling.
En annan helig ko som måste slaktas är hyresregleringarna. De infördes under andra världskriget och finns i dag kvar i annan form. De gör att det helt enkelt inte är lönsamt att bygga hyresrätter i Sverige. Även här finns förslag att avskaffa regleringen på just nybyggda hyresrätter, vilket i viss utsträckning redan skett. Men det skapar nya problem, nämligen att nybyggda hyresrätter kan vara två till tre gånger så dyra som äldre.
Samtliga partier utom SD var överens om amorteringskraven. De borde ägnat sig åt riktiga reformer som får riktig effekt i stället. Problemet på svensk bostadsmarknad går att lösa. Men det räcker inte med lite duttande.