Efter fjolårets försvarsöverenskommelse som träffades mellan regeringen, Moderaterna och Centerpartiet skrev jag en ledare med rubriken ”Sätt inte punkt efter försvarsuppgörelsen” (16/8 2017).
Uppgörelsen, som innebär att det militära och civila försvaret fick extra anslag om drygt åtta miljarder kronor fram till 2021, var ett steg i rätt riktning. Den betydde att ÖB fick förbättrade ekonomiska förutsättningar för att uppfylla 2015 års (i och för sig helt otillräckliga) försvarsbeslut.
Samtidigt var det uppenbart att partierna bara tagit sig an början på de försvarspolitiska utmaningar som decennier av önsketänkande orsakat.
Den upprustning som riksdagen beslutat om räckte heller inte särskilt långt alls.
När ÖB Micael Bydén i mars i år presenterade Försvarsmaktens budgetunderlag varnade han för att utvecklingen av försvarets förmåga kommer att avstanna före 2020 för att därefter sjunka.
Ytterligare tre miljarder behövs för att behålla beslutad förmåga 2019. Dessutom två miljarder 2020 och ytterligare fem året efter. Totalt tio miljarder, enligt ÖB.
Därför är det välkommet att Moderaterna vill satsa 18 miljarder extra på försvaret fram till 2021, i syfte att anpassa försvaret utifrån rådande behov.
“Vår grunduppfattning är att vi i 20 år ägnat för lite tid åt att stärka det svenska försvaret”, sade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson under en pressträff.
Det är snarast en underdrift, med tanke på att försvarsbudgetens andel av BNP halverats och att flera regementen och förmågor lagts ned. Omläggningen av försvarspolitiken borde mycket riktigt också ha skett redan 2008 efter Rysslands invasion av Georgien, som Kristersson konstaterade självkritiskt.
Över ett par decennier nedmonterades den tidigare relativt starka svenska försvarsmakten till en spillra av sin forna omfattning.
En ny politisk medvetenhet etablerades efter Rysslands annektering av Krim, kriget i Ukraina och de senaste årens många kränkningar och incidenter i Östersjöområdet. Men fortfarande är avtrycken mycket större i samhällsdebatten än i statsbudgeten.
Trots att det numer finns en bred samsyn över blockgränsen om behovet av ett starkare försvar backar regeringen fortfarande inte upp besluten med de medel som krävs. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) tycks föredra att vänta och se, utreda och förhala.
Det vore utmärkt om Moderaternas utspel kunde få ut honom på banan.