Fallenhet för att svartmåla sina politiska motståndare har Socialdemokraterna visserligen alltid haft– när man hävdar att borgerliga partier inte bara har fel utan faktiskt vill vanliga människor illa.
Men under Stefan Löfvens tal på första maj verkar all kontakt mellan retorik och verklighet ha brutits. Från scenen i Umeå utmålade han Moderaterna och Kristdemokraterna som högerextrema kopior.
”...man börjar snegla på ett parti som en gång grundades av vit makt-rörelsen, och sen fundera på hur man ska kopiera deras retorik – och samarbeta om deras politik.”
Löfven målade först omsorgsfullt upp en mycket mörk bild om hur högerextremismen håller på att ta över Europas demokratier. I talet riktade han sig sedan till ”alla er” som funderar på att rösta på Moderaterna eller Kristdemokraterna i valet till Europaparlamentet den 26 maj.
”Bidra inte till att ge dem mera makt! Högerextremismen behöver motståndare – inte kopior!”
Visst kan man ha kritiska synpunkter på oppositionspartierna i riksdagen. Ja, det förväntar man sig i själva verket i ett förstamajtal från Stefan Löfven som statsminister och partiledare för Socialdemokraterna.
Men att bunta ihop Sverigedemokraterna, partiet som är sprunget ur den svenska vit makt-miljön, med Moderaterna och Kristdemokraterna och knyta ihop alltsammans med högerextremism är faktiskt väl magstarkt. Inte minst med tanke på att Socialdemokraterna många gånger drivit igenom sin politik med hjälp av SD.
Samtidigt är det naturligtvis svårt för Socialdemokraterna – efter Januariöverenskommelsen – att utmåla avskaffad värnskatt och marknadsliberalism som den stora stygga vargen.
Under förra årets förstamajtal i Stockholm agiterade Stefan Löfven mot otrygga anställningar och borgerliga förslag om reformerad arbetsrätt. I år, när hans regering precis tillsatt en utredning om ”moderniserad arbetsrätt” var det desto tystare i den frågan.
När det inte längre är lätt att förklara för partianhängare – som på första maj demonstrerade mot regeringens planerade reformer av arbetsrätten – vad man står för blir det allt viktigare att berätta vad man inte står för. Då är det inte konstigt att Stefan Löfven hellre förtalar andra än pratar om sin egen politik.