När Gustav Fridolin tillsammans med Åsa Romson efterträdde Peter Eriksson och Maria Wetterstrand som Miljöpartiets språkrör 2011 hälsades han som en frälsare.
Men valresultatet 2014 blev en missräkning. Och när MP satte sig i regeringen blev det än värre. Fridolins orealistiska ambition att ”rädda den svenska skolan” på 100 dagar gick i stöpet. Och den kolbit han viftat med i valrörelsen kom att smutsa ner honom när löftet att lägga ner statliga Vattenfalls kolgruvor inte kunde infrias. Självbilden fick sig ytterligare en törn när Miljöpartiet tvingades vara med och hantera flyktingkrisen.
Efter att valresultatet 2018 gjorde Miljöpartiet till riksdagens minsta parti var det inte ett dugg förvånande att Fridolin avgår i förtid som språkrör. I längden måste det vara svåruthärdligt att trots höga förväntningar leda sitt parti från motgång till motgång.