Månggifte framställs av Centerns nydanare som en självklarhet i ett liberalt samhälle. Det låter måhända klokt för den som tror att liberalism är det samma som avsaknad av rättesnören, institutioner och traditioner. Men i själva verket är det liberala samhället något som uppstått bara där ett flertal tydliga normer är på plats. En avgörande sådan är just familjen baserad på tvåsamhet.
De flesta samhällen vi känner till har i något stadium praktiserat månggifte. Traditionen hade sina fördelar i ett mycket ursprungligt samhälle där knappa resurser ledde till att färre gossebarn överlevde och att fler kvinnor därför tvingades dela på färre män.
Men i och med att jordbruket och utvecklingen jämnade ut antalet individer av de båda könen försvann den praktiska anledningen till sedvänjan. För de kulturer som höll fast vid månggiftet hämmade det utvecklingen av en sund samhällsekonomi. Den tesen förs fram av journalisten Carl Rudbeck i nyss utgivna bok Islam och Liberalismen (Timbro förlag).
Rudbeck menar att polygamin hindrat tillväxt av rikedom och därmed utvecklingen av kapitalism och liberalism. Om en man hade tjänat ihop en förmögenhet spreds denna vid hans död mellan flera barn och fruar. Därmed skapades aldrig de dynastier av mäktiga familjer som var viktiga vid det kapitalistiska och liberala samhällets uppkomst. Den ekonomiska makten stannade hos kungar och religiösa ledare.
Vid sidan av de ekonomiska problemen kan naturligtvis läggas synen på allas lika värde. Det går inte att komma ifrån att polygami som den sett ut historiskt alltid har låst kvinnan i en roll där hon enkelt kan liknas vid boskap eller andra handelsvaror. I ett samhälle som förespråkar tvåsamhet är giftermål ett livsval. Där polygami praktiseras är det en investering. Det är ingen slump att dessa samhällen fortfarande är de där kvinnor förtrycks mest.
Ytterst är kanske dock det starkaste argumentet mot polygamin ett psykologiskt som handlar om människors behov av bekräftelse och trygghet. Vuxna vill känna att de är älskade på ett unikt sätt genom att de har en trogen partner. Barn är angelägna om att deras föräldrar älskar dem och älskar varandra. Att hålla ihop en kärnfamilj är inte enkelt, men det tränar individerna i den liberala demokratins värderingar. Den som inte lärt sig att respektera, tolerera och uppskatta andra människor i hemmet kommer inte att göra det i samhället.
Det kommer naturligtvis alltid att finnas människor som inte vill eller kan leva i tvåsamhet, och ingen familj är den andra lik. Däri ligger inget problem. Men ett samhälle måste någonstans grundas på en uppfattning om vad som är norm. Och erfarenheten måste sägas peka tydligt mot tvåsamheten, åtminstone om det är ett liberalt samhälle vi vill ha.