Socialdemokraterna lider precis som andra riksdagspartier av en osund åldersfixering. När partiet nu presenterar sin nya framtidsvision inför man en regel om att var fjärde av partiets kandidater ska vara under 35 år.
S-kvoterna är därmed varannan damernas, och var fjärde ung. Däremot finns inga krav på erfarenhet, eller någon kvotgrupp för äldre väljare.
Osynliggörandet av de äldre, och vurmandet för de unga är symptomatiskt för svensk politik. Alla talar om vikten av få in unga. Men samtidigt är det de äldre som verkligen är underrepresenterade.
Var fjärde svensk är ålderspensionär, men bara två procent av riksdagsledamöterna. Av 1.437 hel- och deltidspolitiker på kommun- och landstingsnivå är bara elva födda före 1940.
Att de äldre inte är mer representerade är ett oerhört slöseri med kunskaper och erfarenheter. Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg genomför omfattande valundersökningar. I dessa undersöks också väljarkårens kunskaper om svensk politik. Det visar sig då att det finns ett starkt samband mellan ökade kunskaper och stigande ålder.
Äldre politiker är alltså mer kunniga än yngre. Ganska självklart kan man tycka. Men i en era när det råder ungdomskult kan det vara värt att påminna om. Klokskap kommer med erfarenhet som bara kommer med ålder.
Äldre överlag dessutom värderingar som är bättre för samhället. SOM-institutet vid Göteborgs universitet släppte i somras rapporten "I framtidens skugga". I den undersöktes bland annat vilka värden som medborgarna håller högt. Det visade sig att generationsskillnaderna var stora.
Äldre lade störst vikt vid "fred i världen", "hälsa" och "landets säkerhet". 80- och 90-talister uppskattade i stället värdena "njutning", "spänning" och "självförverkligande".
Socialdemokraterna, och andra partier med för den delen, jagar ändå just ungdomar. En vanlig förklaring är att man hoppas på att ungdomarna ska föra med sig nya idéer som ska kunna utveckla partiet. Men är det verkligen sant att ungdomar per automatik leder till förnyat tänkande? Är det inte snarare så att ungdomar tenderar att upprepa äldre tiders misstag, till synes omedvetna om att deras egna briljanta idéer redan prövats och visat sig inte fungera?
Ungdom är ingen garanti för fräscht och nytänkande. Sverigedemokraterna som alla just nu skäller på är riksdagens i särklass yngsta parti. Dessutom är de ditröstade av ungdomar.
Ålder är inget som behöver betyda brist på energi eller slutenhet mot nya idéer. Folkpartisten Barbro Westerholm är 79 och en av riksdagens allra mest aktiva ledamöter. Hon driver framgångsrikt just sådana frågor som förknippas med ungdomlighet, som hbt-rättigheter och jämställdhet.
Egentligen borde inget parti ställa upp kvoter för vilka egenskaper deras kandidater ska ha.
Men om partierna slutade att aktivt missgynna sina äldre medlemmar i nomineringsarbetet skulle vi ha en bättre representation av äldre i svensk politik. Deras klokskap och erfarenhet skulle då komma alla till gagn.