JOBBSKATTEAVDRAGEN har varit mycket lyckade. Men de kommer inte leda till att utanförskapet minskas annat än marginellt.
Det är ett samlat intryck av den öppna utfrågning som hölls i riksdagen i tisdags.
Utfrågningen hölls därför att riksdagen gett regeringen i uppdrag att utreda effekterna av jobbskatteavdraget. Visserligen har det egentligen gått för kort tid för att detta ska kunna göras fullt ut. Men regeringens egna utredare vågade ändå peka på trender. Och dessa erkändes i stort sett av inbjudna granskare som Konjunkturinstitutet, IFAU, Almega och TCO. Jobbskatteavdraget har lett till att fler människor arbetar. Det har också fått effekt i fler arbetstimmar, och i att fler väljer att fortsätta jobba efter att de fyllt 65. Jobbskatteavdraget är således en del av förklaringen till att svensk ekonomi stått emot krisen på ett imponerande sätt.
Dock finns det inga tydliga tecken på att jobbskatteavdraget haft någon revolutionerande effekt bland gruppen långtidsarbetslösa. Sverige fortsätter att ha en stor grupp människor som står långt från arbetsmarknaden.
Det får den rödgröna oppositionen att tala om jobbskatteavdragen som en misslyckad politik. Det var tonen i SVT:s partiledardebatt 6 maj.
Men jobbskatteavdragets främsta nytta är inte att det sänker långtidsarbetslöshet. Nyttan ligger framförallt i att vanliga löntagare får behålla mer av sina egna pengar. Det är det enda argumentet avdraget behöver. Med jobbskatteavdraget får 75 procent av de heltidsarbetande mer än 1.500 kronor mer i plånboken varje månad.
Om jobbskatteavdraget inte påverkar de långtidsarbetslösa är detta i sig inget skäl att riva upp reformerna. Det innebär endast att vi måste söka fler, kompletterande åtgärder för just det ändamålet.
Att de rödgröna nu kan använda utanförskapet som ett argument för att höja skatter beror delvis på att regeringen överdrivit de förväntade effekterna av jobbskatteavdraget. Det var aldrig rimligt att tro att till exempel människor som inte kan svenska, eller som inte har grundskolekompetens, skulle kunna komma in på arbetsmarknaden bara för att skatten sänktes.
Tre av fyra jobb som skapats i den privata sektorn de senaste 20 åren har varit så kallade kunskapsintensiva. Under samma period har vi haft en stor invandring av arbetskraft som ofta saknar utbildning. Det råder således stor konkurrens om den krympande andelen okvalificerade jobb. Jobbskatteavdraget kan inte upphäva det förhållandet. Men det har lyckats ge mer kvar i plånboken till dem som arbetar.