Mutaffären i Europeiska kommissionen får inte gå förbi obemärkt.
Den snabbt avgångne kommissionären John Dillo är visserligen ännu inte dömd för mutbrott. Men vi kan vara säkra på att EU:s antikorruptionsbyrå Olaf inte skulle ha anmält honom till maltesisk åklagare om de inte hade torrt på fötterna. Det intressanta är vad som kommer att ske nu. Hur kommissionen kommer att agera, och hur Sveriges regering kommer att reagera på det som kommit i dager.
Organisationen Transparency International, som arbetar mot korruption över hela världen, kommenterar fallet med att lobbyverksamheten kring EU:s institutioner alltid varit ett högriskområde. Att ytterligare en affär nu avslöjas, och dessutom högt upp, innebär att det arbete EU lagt på att motverka korruptionen inte har varit tillräckligt.
Det låter som en rimlig slutsats. Men den delas knappast av kommissionen. Ordförande José Barroso har all anledning att undvika en djupare debatt om korruptionsriskerna. Han lär nämligen just nu förbereda sig för att bli omvald, och en korruptionsdebatt skulle kunna peka på vikten av förnyelse.
Vore det inte lägligt om den svenska regeringen gjorde ett uttalande om att man ser mycket allvarligt på vad som uppdagats. Om EU:s rädsla för snus var svår att förstå innan, blir det inte lättare nu. Tydligen kan man betala för att få kommissionen på sin sida. Är det så att det politiska motståndet mot snus i själva verket är betalat av dem som tillverkar cigaretter? Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att ställa frågan.
En intressant iakttagelse i sammanhanget är Folkpartiets kritiklösa vurm för EU.
Morgonen efter att det blev känt att snuspolitiken varit till salu skickade Folkpartisten Carl B. Hamilton, ordförande i riksdagens EU-utskott, ut ett pressmeddelande. Hamilton medgav att det visserligen var sorgligt att det finns korruption i kommissionen, men ville poängtera att det interna kontrollsystemet fungerat. Hamilton menade att det var Olaf, EU:s anti-korruptionsbyrå, som avslöjat oegentligheterna.
Det måste nog sägas vara en sanning med modifikation. Det var ju tobaksbolaget Swedish Match som gjorde avslöjandet genom att rapportera att de närmats av en mutjägare. Sedan har anti-korruptionsbyrån utrett, men informationen kom från ett enskilt företag. Hamilton trumpetade i sitt pressmeddelande att Folkpartiet var Sveriges mest EU-vänliga parti. Men är det verkligen vänligt att aldrig våga se problemen?
EU är bra för Sverige, men för att vara bra för EU måste Sverige var mer aktiva kritiker. Inte minst i frågor om korruption där vi har hög trovärdighet. Där är det viktigt att regeringen talar klarspråk. Snus är snus om än i gyllene dosor, och korruption är korruption, om än i EU-kommissionen.