Författaren Salman Rushdie har sagt att graden av civilisation i ett samhälle bör bedömas utifrån dess förmåga att tolerera pornografi.
Citatet är kanske en aning förvånande men blir förståeligt om man betänker vilka typer av länder där pornografi är förbjudet. Ett samhälle som inte klarar att hantera skildringar av nakenhet eller sexualitet bygger på ett förnekande av den mänskliga naturen.
Rushdies uttalande för tankarna till Mellanöstern och diktaturerna där. Men exempel på den här dubbelmoralen kan också hämtas från västvärldens historia. Viktorianerna torde vara det främsta exemplet där en överdriven prydhet ledde till en osund samhällssyn på sexualiteten.
Hur är det då med det moderna Sverige? Är vi så frigjorda och avslappnade som vi haft rykte om oss att vara? Det är en fråga med många aspekter. Det finns starka politiska strömmar som vill kriminalisera och avskräcka från sexuella beteenden som anses moraliskt anstötliga.
Senaste numret av magasinet NEO har temat sexbrott. I flera artiklar behandlas kända exempel från svensk samtid där människor åtalats för beteenden som traditionellt inte ansetts vara brottsliga, men som i det nuvarande samhällsklimatet brännmärkts som moraliskt förkastliga.
Staten har flyttat fram sina positioner när det gäller att bestämma över vad människor får och inte får göra i sängen.
Dominanslekar kan leda till rättsliga efterspel även om de varit ömsesidigt önskade och avtalade.
För män räcker det inte med att fråga en kvinna om hon vill delta i en sexuell aktivitet. Han förmodas först ha kontrollerat hennes bakgrund och motiv. Risken kan ju annars vara att hon är i en beroendesituation eller att någon betalar henne för att säga ja.
Statliga myndigheter lägger ned stor energi på att se till att anställda aldrig tittar på pornografi. Sådan beskrivs i offentliga dokument som självklart kopplad till övergrepp.
Självklart ska rättsväsendet skydda människor som blivit utsatta för verkliga övergrepp. Men i Sverige tycks det som att sexualmoralismen börjat löpa amok. Alla män är potentiella skurkar och alla kvinnor är i grunden förtryckta. Idéerna kommer från genusvetarna och den från början akademiska teorin om den så kallade könsmaktsordningen. Drar man den till sin förlängning blir snart sagt all heterosexualitet uttryck för förtryck.
Tyvärr finns det ännu ingen verklig motståndsrörelse. Ansvaret borde ligga på borgerligheten att motverka nymoralismen, den kommer från vänster och individen ges varken möjlighet eller rätt att själv bestämma vad hon vill göra eller inte.
I ett öppet samhälle är det medborgarna som ska bevaka makthavarnas moral. Inte tvärtom.