Kommunal vill höja de så kallade taken i sjukförsäkringen. I dag finns det en övre gräns vid 330.000 kronor om året. Grundnivån i försäkringen ger 80 procent av lönen vid längre sjukfrånvaro. Men det gäller alltså bara upp till en viss lönenivå. Som mest utdelning av de egna pengarna får den som tjänar drygt 27.000 kronor. Därefter avtar ersättningen, dock fortsätter man att betala en avgift baserad på hela sin inkomst.
I takt med att lönerna gått upp, har fler och fler löntagare hamnat i den grupp som betalar en omfördelningsskatt snarare än en försäkring. I dag handlar det om en tredjedel av väljarna. Kommunal menar att det är viktigt att så många som möjligt av dessa inkluderas genom att taken höjs. Fackförbundet vill att 80-procentnivån ska gälla upp till månadsinkomster på 45.000 kronor. Ett allra högsta tak ska läggas vid 130.000 kronor i månaden.
Det är naturligtvis nivåer som ligger långt från den verklighet som Kommunals medlemmar lever i.
Skälet till att det mest åsidosatta av alla LO-förbunden engagerar sig för dem som tjänar mest är strategiskt. Kommunal är rädda att de som betalar sjukförsäkring som en form av extraskatt ska bli arga och rösta på någon som vill ha privata sjukförsäkringar.
Kommunals intresse för höginkomsttagarna blir logiskt först när man inser att Kommunal är en del i en politisk rörelse som vill utmana Fredrik Reinfeldt om väljarna på den politiska mitten.
Men vad som är extra intressant är att Kommunals rapport liknar den som liberala tankesmedjan Timbro släppte för två år sedan. Då var det en utredare från Civilingenjörsförbundet, Ludvig Larsson, som i rapporten Jakten på den dolda skatten tittade på försäkringarnas fördelningspolitiska roll. Han kom fram till ungefär samma slutsatser som Kommunal.
Både Timbro och Fackförbundet verkar tycka att man i praktiken kan se sjukförsäkringen som en omfördelningsskatt. Om man ser pengaflödena mellan rika och fattiga som skedde via sjukförsäkringen så är omfördelningen nästan lika stor som den som sker via vanliga inkomstskatter. 2008 handlade det om 36 miljarder via försäkringen och 44 miljarder via skatten.
Ur olika perspektiv ser man detta som problematiskt. Kommunal är rädda för att det ska slå sönder stödet för statlig och allmän sjukförsäkring. Timbro oroas över att gråzonen ska utnyttjas av politiker till att ta försäkringspengar och använda dem som skattemedel.
Lägger man samman bilden borde det vara läge att diskutera socialförsäkringarnas uppbyggnad. Det finns fortfarande ett starkt stöd för en omfattande omfördelningspolitik. Men den ska naturligtvis vara baserad på ett lättförståeligt och transparent system. Det bör vara tydligt vad som är försäkring och vad som är skatt.