Varannan svensk är engagerad i frivilligarbete. Det är en styrka och många andra länder tittar avundsjukt på oss. I år är det dessutom europeiskt frivilligår. Och i dagarna är Stockholm värd för en turnerande utställning om frivillighetens roll i de europeiska välfärdsstaterna.
En av orsakerna till intresset för frivilligarbete som samhällsfenomen är att statsvetare som amerikanen Robert Putnam visat på sambandet mellan frivillig organisering och väl fungerande välfärdsstater. Människor som är medlemmar i föreningar övar sig i att lita på andra och att samarbeta med andra. Därför blir de mer benägna att betala skatt, göra rätt för sig och handskas med gemensamma resurser. Föreningsliv föder tillit som är föreutsättningen för demokrati och välfärdsprojekt.
En annan mer konkret anledning till intresset för frivilligarbete är att man inom välfärden alltmer börjat titta på medborgarens upplevda kvalitet. Volontärer kan vara ett sätt att föra in ny kompetens och nya aktiviteter i offentlig service. Medborgare upplever ofta högre kvalitet om det finns inslag som inte ingår i de typiska institutionerna. Äldre mår bra av att det kommer människor till äldreboendet som inte tillhör personalen och som leder särskilda aktiviteter. Så kallade klassmorfar och klassmormor har fungerat väldigt bra på många skolor. Inom kriminalvården är frivilliga besökare från till exempel pensionärsföreningar och kyrkor ett uppskattat inslag i en inrutad vardag.
Men frivilligarbete är inte politiskt okontroversiellt. Grovt uppdelat kan man påstå att högern är för frivilligarbete. Liberal, kristdemokratisk och konservativ idélära sätter värde på ett starkt civilsamhälle. De tror att både den enskilde och samhället gynnas av ett personligt engagemang vid sidan av det vanliga lönearbetet.
Vänstern är mer skeptisk. För Socialdemokraterna kan frivilligarbete upplevas som ett hot mot modellen med en stor offentlig sektor. Göran Greider på Dala-Demokraten ha sagt att frivilligarbete "är som att gräva tunnlar under hela systemet". Facket ser frivilligarbetet som ett hot mot de egna medlemmarna. Klassmorfar stjäl lärarjobb. Sagoberättare stjäl förskolejobb.
En tredje kritik från vänster är den feministiska. Enligt den är frivilligarbete ofta sådant arbete som traditionellt utförts av kvinnor. En återkomst av frivilligt engagemang inom till exempel äldre- och barnomsorg är därför en potentiell kvinnofälla.
Även med dessa invändningar i minne är förmodligen mer frivilligarbete ett måste för att skapa den välfärd som människor vill ha. Det går knappast att tänka sig ett välfärdssamhälle som endast bygger på offentlig maktutövning eller på marknadsmekanismer. Kanske var det som Erlander kallade det starka samhället möjligt, just därför att det under fanns ett starkt civilsamhälle som täppte till hålen i det offentliga nätet.