VAD SOM OFTA BETRAKTAS som startpunkten för den socialdemokratiska rörelsen i Sverige är det tal som August Palm höll i Malmö den 6 november 1881. Talets rubrik var "Hvad vilja socialisterna?"
Det fanns vid den här tiden en utbredd skepsis mot socialismen och socialdemokratin hos Sveriges inte alls särskilt revolutionära arbetarklass. August Palm försökte därför bäst han kunde bemöta vad han uppfattade som en rad missförstånd om socialdemokratin, exempelvis att man ville avskaffa äktenskapet.
Palm hade förstått en grundregel inom politisk kommunikation: Väljarna måste förstå vad det är man vill åstadkomma. Nuförtiden är tydlighet dock något som Socialdemokraterna verkar ha allt större problem med, i synnerhet sedan Håkan Juholt blev partiledare.
Det var med nöd och näppe som Juholt klarade sig kvar när "Juholtgate" rasade som värst för ungefär en månad sedan. Då krävde flera tunga namn inom partiet att Juholt skulle avgå. Hade förundersökningen pågått några dagar längre, och definitivt om åtal hade väckts, är det mycket som pekar på att Juholt hade fått gå.
Trots att stormen har blåst över är det interna motståndet fortsatt starkt. För ett par dagar sedan läckte ett sms som partistyrelseledamoten Anders Johansson, kommunalråd i Sigtuna, hade skickat till partikollegor.
Johansson skriver att partiet är i förfall och att det är "så jävla illa" att Juholt inte klarar av att ge tydliga och konsekventa besked i viktiga frågor. Johansson följde sedan upp uttalandena i en intervju med TT där han menar att Juholt misslyckats med att förklara hur partiet ställer sig till exempel i frågan om vinster i välfärden.
I sak har Anders Johansson rätt. Det är nog många som undrar exakt vad den svenska socialdemokratin 2011 står för. Håkan Juholt har rykte som vänstersosse, men är det ditåt partiet är på väg, eller fortsätter man på samma spår av liberalisering som Göran Persson slog in på? Antagligen misslyckas man med att kommunicera en trovärdig politik utåt därför att det inte finns någon enighet inom partiet.
Att ingen tycks veta exakt vad det största oppositionspartiet vill är naturligtvis problematiskt, och inte bara för Socialdemokraterna själva. Väljarna får ingen innehållsförteckning över vad det är man röstar på och Alliansen kan inte gärna ta fajten i frågan om vinster i välfärden om man inte vet vad Socialdemokraterna egentligen tycker.
Allianspartiernas politiska budskap är visserligen ofta mer än lovligt försiktigt, men inte desto mindre ytterst tydligt. Jobb, skola och sunda statsfinanser är det mycket enkla och tydliga budskap som har trummats in i snart sex år. Vad socialdemokraternas budskap är, utöver att vara mot regeringen, tycks ingen veta.