Det räckte inte med piratbyxor och piratkopierat skärp. Juholt ville ha en personlig bordningsstyrka när det var dags att förlänga Libyeninsatsen.
Men det var Carl Bildt som fick rycka in och rädda den socialdemokratiska äran under presskonferensen den 8 juni. Tanken syntes från början ha varit att visa svensk enighet i en viktig utrikespolitisk fråga. Åtminstone lät det så då Carl Bildt och Miljöpartiets Åsa Romson talade.
Med sedan var det Urban Ahlins tur och han pratade inte om Sverige, och inte om Nato. Nej, det var "vi socialdemokrater" som hade uppmärksammat Gaddafiregimens våld. Och det var "vi socialdemokrater" som hela tiden varit drivande.
Så fort journalisterna tilläts ställa frågor hamnade dock Ahlin på defensiven. Han lyckades inte förklara bort att Sverige kommer sända en bordningsstyrka till Medelhavet av inrikespolitiska skäl.
Carl Bildt fick gå in och rädda Juholts och Socialdemokraternas ansikte, genom att berätta om att Nato i något dokument någon gång nämnt att det fanns brister i bordningskapaciteten.
När K G Bergström och flera andra journalister sedan ställde Ahlin mot väggen och fick honom att snärja in sig i motsägelsefulla resonemang var det Carl Bildt som åter fick avbryta genom att pedagogiskt och i ljusast möjliga dager förklara Socialdemokraternas hållning.
Om det var kallt statsmannaskap eller varmt medlidande som fick Bildt att försvara Socialdemokraterna mot media kan vi bara spekulera kring. Men det säger en hel del om det en gång statsbärande partiet att de inte längre förmår delta på en presskonferens om utrikespolitik, utan att behöva räddas av en politisk motståndare.
Förutom Socialdemokraternas kris var det en annan aspekt på svensk politik som blev tydlig under presskonferensen, och det är Sveriges knepiga relation till NATO. Vi är inte med. Men samtidigt är vi.
När Urban Ahlin läste ur manus nämndes inte ens Nato. När sedan diskussionen kom igång försade han sig och kallade Sverige för medlemsland.
Det är fler än Urban Ahlin som undrar: är vi med i Nato eller inte? Och framförallt, när anses vi vara mogna nog att få veta?
Hursomhelst kommer svenska flygförband med efterfrågad spaningskapacitet delta i de militära operationerna mot Gaddafiregimen. Det är en framgång för svensk utrikespolitik och för svensk försvarsindustri. Men framförallt är det bra för Libyens folk och för stabiliteten i Nordafrika.