Årets Nobelpris i litteratur tilldelas den svenske poeten Tomas Tranströmer. Valet är allt ifrån efterfrågat, ifrågasatt till efterlängtat. Det är snart 40 år sedan en svensk mottog priset. Tranströmer är en högt aktad poet som har slagit stort, framför allt på den internationella marknaden.
Samtidigt som Nobelpriset delas ut har svensk bokindustri hamnat på irrvägar. Utgivningen har krympt och numera är det främst ekonomer som leder utgivningen. Vad kommer att hända med det svenska kulturarvet när litteraturen hamnar på utförsäljning?
Om detta har författaren och före detta förläggaren Per I Gedin skrivit i tidskriften Axess (7/2011). Kulturen har ett pris - oftast är det inte ett Nobelpris - utan en utgift som får förlag att plocka fram de mest vinstbringande författarskapen. Litteraturen handlar därmed inte längre om kultur, utan om kapital. Trenden är illavarslande.
Kultursidorna blir en motpol. De fokuserar fortfarande främst på den smala litteraturen framför den säljande. Detta kan anses något världsfrånvänt, men deras agerande är ett gott bevarande. Lästrender kommer och går. När Tranströmer debuterade 1954 med diktsamlingen 17 dikter var lyriken på modet efter en tid i motvind. Trots att poesin inte är någon storsäljande genre prisas Tranströmer för att "han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".
Gedin återger i sin avslutning historikern och författaren Thomas Carlyles ord om att "ett bokförlag måste bestå av både börs och katedral". Dessa ord gäller än i dag. Vi ska ständigt sträva efter en god balans mellan efterfråga och produktion. Nobelpriset i litteratur delas ut för värnad kultur, inte högst vinst. Långsiktigt blir inte ens vinsten god om endast bestsellers ges ut. Då vänder sig läsarna någon annanstans i jakt på underhållning. Inte heller blir det chans för några fler svenska Nobelpris i litteratur.
Vinsten fortsätter att sättas före kulturen, eftersom förlagsledningen numera oftast består av ekonomer. Det rubbar samspelet mellan kultur och kommersialism som Carlyle talade om. Vi måste fortsätta att värna om kvaliteten i stället för att prisa inkomsterna. Tranströmer hyllas för sitt värnande om kulturen, inte för säljarsiffrorna. Vi måste låta det bli signalskottet för en bearbetad bokindustri som blickar tillbaka på kulturarvet snarare än att snegla på vinstsiffror.
Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning". Tranströmer ska inte behöva bli den sista svenska poet att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Jämvikten mellan kapital och kultur måste återställas. Då måste förläggarna bli just bokförläggare igen.