Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I helgen inföll den stora Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Temat för året var Afrika, och till mässan kom en bred representation av afrikansk kultur och samhällsliv. Afrika är måhända inget förvånande tema på en kulturfestival - vilket bokmässan utvecklats till. Men den som åkte till årets mässa och var rädd för att bara möta idel politisk korrekta föreläsare med plastelefanter i öronen kunde andas ut. Uppställningen var bred, perspektiven många och intresset för Afrika överlag äkta. Gemensamt för flera av författarna på bokmässan var att de skildrar ett Afrika som hjälpt oss att omvärdera den äldre stereotypa bilden av kontinenten. Alltför länge fick det negativa stå i centrum i rapporteringen. Det var som om kontinenten i sig var ett problem. Och att dess människor var ständigt beroende av vår hjälp. Idag finns en ny bild som konkurrerar med den gamla. Afrika bjuder också på framtidstro. I många länder blir det faktiskt bättre. Mycket av det gamla med Afrika finns visserligen kvar. Fattigdomen, strukturellt förtryck mellan etniciteter, kön och sociala grupper. HIV sprids fortfarande - även om det just i dagarna kom nyheter på den fronten som inte är nattsvarta. Rasismen lever. Numer sällan mellan vita och svarta, men oftare mellan Afrikas olika etniska grupper. Korruptionen frodas och leder till att många goda initiativ aldrig får verkan. En av utställarna på Bok- och biblioteksmässan var Utrikesdepartementet, UD. Deras syfte med att medverka var framförallt att sprida kunskap om Sveriges nya Afrikapolitik. Efter att Alliansen vann regeringsmakten och tog över UD 2006 har den nya svenska linjen uttalat byggt på en mer positiv syn på Afrikas framtid. Tidigare var utrikespolitiken, biståndspolitiken och handelspolitiken väsensskilda företeelser. Grunden i det nya synsättet är förståelsen för att dessa områden hänger samman. Sveriges nya Afrikapolitik speglar också ett förhållande som var tydligt i den afrikanska litteratur som fanns på bokmässan - kvinnornas roll. Mycket av den positiva dynamiken på den afrikanska kontinenten kommer från att kvinnor tagit saken i egna händer och arbetar för att förbättra sina egna och familjens villkor. Mikrolån har visat sig fungera utmärkt som biståndsform. Ofta är det kvinnor som tar möjligheten att ta lån för att investera i småföretag. Inte sällan har projekten slagit så väl ut att problemet blivit att man inte har någon fortsättning på programmet. Vad gör man när småföretagerskan redan säkrat familjens och kanske byns försörjning men vill gå vidare? Här finns behov av nya idéer och kanske nya sätt att ytterligare få med näringslivet i biståndet.
