Nymoralismen tycks vara här. I Sverige har vi redan sett den i flera olika former. Media tar sig större och större frihet att klampa in i människors privatliv.
Under våren var rapporteringen kring Tiger Woods otrohetsskandal och ryktena om prinsessan Madeleines pojkvän exempel på hur svensk kvällspressen tog sig rätten att skriva om saker som omöjligen kunde ha ett allmänintresse.
Från i somras finns exemplet med Aftonbladets hantering av ryktena kring Sven-Otto Littorin. Bakom dessa mediadrev fanns nymoralismen som drivande idé. Om vi i samhället haft ett samförstånd kring att sexualitet är något privat och att det privata är skyddsvärt, då hade media lagt sin energi på något annat - till exempel på sakpolitik.
Ett nu aktuellt exempel på nymoralism är företaget Apple och dess på gränsen till hysteri stränga etiska regelverk.
Svenska tidningar skriver just nu avtal med Apple där man lovar att inte sprida bilder på nakenhet eller budskap som kan kränka religiösa känslor. Så snabbt kan grundlagen helt enkelt förhandlas bort.
Det är som om leverantören av papperet den här texten är tryckt på skulle ha rätt att bestämma vad som får stå i den.
Nymoralismen ter sig med andra ord mycket olika uttryck. Dels handlar det om efterfrågan på censur på sådant som kan uppfattas som stötande. Dels handlar det paradoxalt nog samtidigt om ett överdrivet intresse för just det stötande.
Det är svårt att inte tänka på den viktorianska eran. I Sverige bör vi kanske kalla den för den oskarianska.
Under slutet av 1800-talet präglades de europeiska samhällena av en påfallande dubbelmoral. Kanske är vi på väg in i ny sådan era. Vi vill inte påminnas om sex, men samtidigt vill vi ha koll på vad grannen håller på med.
Förra gången var det svartrockarna som angav tonen i den dubbla moralen.
Nu är det feminismen som hävdar att män är djur och att all sexualitet - åtminstone sådan som sker mellan personer av olika kön - är ett maktspel. Från den predikstolen har man ofta anledning att rasa över tillståndet i omvärlden.
Den som blir nämnd i ett strafftal har föga möjlighet att försvara sig. Bara att ha blivit nämnd i samband med sexualitet är nog för att man ska uppfattas som skyldig.
Censuren kommer som ett brev på posten. Nakenhet ska inte få visas på läsplattorna. Frågan är när vi ska börja göra som viktorianerna och sätta byxor på välsvarvade stolsben? Någon skulle ju kunna få associationer.
Nymoralismen öppnar vägen till ett nytt samhälle. Där censur inte bara är nödvändigt, utan något gott. Och där allmänheten bedömer politiker för vad de inte gör på fritiden, i stället för vad de gör på jobbet.