Nyligen visade SVT:s Dokument inifrån ett reportage där de wallraffade telefonförsäljningsbolaget "The Phone House". Ungdomar lurades att jobba övertid med stressiga arbetsuppgifter mot dålig betalning. Företagets taktik liknade den som sekter använder. Vore det inte för de många svordomarna påminde personalfester och utbildningar mest om Livets Ord-möten.
Som tittare blev man särskilt påverkad av säljledarna. Som de porträtterades handlade det om personer som såg ut att få en kick av makten som deras roll gav. Hur kan en ungdom annars förmås att med SMS terrorisera en annan ungdom i syfte att knäcka dennes självkänsla?
En litterär referens som dyker upp är pojken Roger i William Goldings roman "Flugornas Herre". Från att ha varit en tafatt yngling förändrades Roger när han fick en stark ledare. Han blommade upp då han fick sparka nedåt. Roger blev kollektivets tortyrmästare.
Det var knappast säljledare i telefonbolag som Golding hade i tankarna när han skrev sin bok 1954. "Flugornas Herre" är en liberalkonservativ kritik av socialistiska utopier och Roger var nog tänkt att symbolisera människor som Stalins Berija och Hitlers Eichmann. Ändå upphör man aldrig att förvånas över hur illa en människa kan behandla en annan, bara därför att det sägs ingå i ett jobb.
Ett gott samhälle ska organiseras så att Roger-personligheter inte får chans att utvecklas. Det gäller inte minst arbetsmarknaden. Människor ska inte komma till skada i arbetet.
Men precis som SVT:s Dokument Inifrån visar har det öppnats en andra klassens arbetsmarknad i Sverige. Spelarna och därmed förlorarna på den arenan är ungdomar.
Orsakerna är flera. Men ett avgörande fel är att vi har en förstelnad arbetsmarknad. Inte minst Långtidsutredningen 2011 kom till den slutsatsen. Med stöd i internationell forskning pekade utredningen på att svagheten med den svenska arbetsmarknadsmodellen är att vi har ett anställningsskydd som är bergfast för den som fått en fast anställning, men försumbart för den som går mellan tidsbegränsade anställningar. Det skapar en segregation på arbetsmarknaden. Ett A- och ett B-lag med helt olika rättigheter. För ungdomar finns höga trösklar att passera innan de får ett fast jobb.
Tyvärr försvaras det segregerande systemet av både fack och politiker. Inte ens den borgerliga regeringen har vågat ta tag i frågan. Det rimliga vore att ett nytt anställningsskydd formades. Där skyddet följer individen och inte anställningsformen. Vågar man hoppas på att ett förnyat socialdemokratiskt ledarskap öppnar dörrarna för en sådan dialog?
Om inget görs kommer vi få se fler avslöjanden där ungdomar behandlats illa av oseriösa företag.