I GÅR BÖRJADE UPPRÄTTELSEN för de många fosterhemsbarn som vanvårdats. En nationell ceremoni hölls i Stockholms stadshus i närvaro av bland andra drottning Silvia, riksdagens talman Per Westerberg och folkhälsominister Maria Larsson.
Ceremonin var en symbol för den svenska välfärdsstatens otillräcklighet. När den inte haft tillräckliga skyddsmekanismer för enskilda har många drabbats fruktansvärt hårt. Fosterhemsbarnen hamnade i en särskilt svår situation - oskyddade utan stöd och hjälp av sina biologiska föräldrar. När staten inte tog sitt utfästa ansvar blev barnen dubbelt svikna och utlämnade till sig själva.
Tyvärr förekommer försök att göra dagspolitik av ceremonin. Statsminister Fredrik Reinfeldt har kritiserats för att han inte närvarade. Frånvaron utmålas som ett ännu ett svek. Det är dock fel slutsats. Snarare är det bra att han inte var där. Sveriges högste folkvalde representant, riksdagens talman Per Westerberg, närvarade. I sitt ämbete företräder han hela riksdagen, inte bara dess regeringsbildande minoritet. Det är en tydlig markör av att detta är en övergripande nationell angelägenhet och inte en dagspolitisk fråga för statsministern.
Under många år förde Sverige en mycket hårdhänt politik med många och långtgående tvångsomhändertaganden. Den sprang ur den tidsanda av kollektivism där man inte värdesatte barnens och familjernas rättigheter. Man antog att staten och att alla dess tjänare - även fosterhemsföräldrar - var ofelbara.
Sverige dömdes på grund av systemet med omhändertaganden ett antal gånger för brott mot Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Efter det har vi ändrat synsätt och stärkt barnens och de biologiska familjernas rättigheter högst väsentligt. Det var nödvändigt, rättsstaten och domstolarnas oberoende insyn behövde komma in i de sociala omsorgsnäten Påfallande för kritiken av handläggningen av ersättningsfrågan och mot statsministern för hans utevaro från ceremonin är att den i huvudsak avlossas från vänsterhåll. Det klingar falskt. Den stora mängden övergrepp som drabbat omhändertagna barn och unga skedde under de lagar som stiftats av vänstermajoriteter.
Det var från borgerligt håll som problemen påtalades och det är regeringen Reinfeldt som tagit tag i problematiken för att få till stånd en upprättelseceremoni. Kanske vill man från vänsterhåll vill flytta fokus och vill skyla över att det var den egna ideologin som ledde fram till detta?
Oavsett de dagspolitiska turerna är det viktigt att de som drabbats får upprättelse och att misstagen inte upprepas. Rättsstatens beskydd är allra viktigast för samhällets allra svagaste - barnen som inte skyddas av sina föräldrar.