På ett sätt är idrott och hälsa skolans viktigaste ämne. Alla andra ämnen är möjliga att ta igen senare i livet. Men hälsovanor och attityd till motion följer ofta med från ungdomsåren och genom hela livet. Det finns svenska studier som följt upp grupper av elever som fick betyg i ämnet idrott under 1970-talet. Risken för att få problem med hälsan som medelålders är klart större för dem som hade dåliga betyg i skolämnet idrott.
I ett samhälle där vi lever allt längre, men rör oss mindre, har idrottsämnet en självklar roll att spela. Inte minst samhällsekonomiskt kan mer rörelse i unga år ge stora vinster. Men ämnet har förlorat i rang under lång tid. Gymnastiklärare var tidigare ett statusyrke. Men i dag har kraven för att få undervisa sänkts. Många idrottslektioner leds av lärare utan någon specifik utbildning i ämnet hälsa.
Barnen har också färre undervisningstimmar i dag än tidigare. Ju mer stillasittande barnen blivit, desto färre gymnastiktimmar har skolan haft. Innan enhetsskolan infördes fick folkskoleelever runt fyra timmars gymnastik i veckan, och tolv friluftsdagar per år. Men i takt med att skolan utvecklats har ämnet fått stryka på foten. Vid 60-talets slut hade varje grundskoleelev 900 klocktimmar idrott under sin skolgång. På 90-talet var man nere på 700 timmar per elev och skolgång. I dag säger skolverket att varje elev får runt 500 timmar.
Vad man gör på dessa timmar är förstås viktigt. En färsk undersökning från Skolinspektionen visar att ämnet inte lever upp till de mål det har enligt skolplanen. Det vidgade hälsobegreppet, som varit målsättningen, har inte slagit igenom. Bollsporter och andra tävlingsinriktade lekar dominerar fortfarande undervisningen. Annan motion, som till exempel rörelse till musik och friluftsaktiviteter, har litet utrymme.
Undersökningen är gjord på 36 olika mellanstadieskolor. Från 2010 finns en liknande undersökning från högstadiet som ger ungefär samma resultat. Idrottsundervisningen har inte moderniserats. Värt att notera i sammanhanget är dock att svenska elever i regel svarar att de är nöjda med undervisningen. Det finns undersökningar där så många som nio av tio tillfrågade elever säger att de tycker idrott är kul.
Kanske är det så att idrottsämnet ser ut som det gör därför att eleverna har stort inflytande över lektionerna. Majoriteten elever har säkert ingenting emot bollspel och lekar. Och för läraren kan det vara svårt att säga att nästa lektion kommer att vara teorin. I synnerhet som många elever inte har mer än en lektionstimme i veckan. Då är det närapå en mänsklig rättighet att få använda kroppen.
Hursomhelst lär debatten om idrottsämnet fortsätta. Det finns mycket välfärdspengar att tjäna på en mer fysiskt aktiv ungdom.