Ikea är i blåsväder. Den som orkar konsumera mer än dramatiska rubriker och vinjetter kan dock lätt börja undra om inte det mesta av stormen utspelar sig i ett vattenglas. Möbelkoncernen har visserligen ägnat sig åt skatteplanering och krångliga stiftelser. Men ingen har påstått att Ikea gjort något brottsligt. Då bör man snarare fundera över skattesystemet än klandra ett vinstdrivande företag.
Att folk inte betalar skatt är ett samhällsproblem. Exempelvis kan en stor del av den ekonomiska krisen i Grekland i dag förklaras med att ungefär 40 procent av landets ekonomi är svart. Den siffran är betydligt lägre i Sverige, vilket inte hindrar att omkring 130 miljarder kronor årligen försvinner i skattefusk och skatteplanering.
Det finns två sätt att täppa till det: noggrann kontroll och konkurrenskraftiga skattenivåer. Däremot går det inte att begära att svenska företag som konkurrerar på en internationell marknad av moraliska skäl ska betala mer skatt än de behöver. Det vore att sätta en tung boja på svenska intressen som försöker röra sig i takt med utländska konkurrenter.
De senaste åren har det internationella utbytet av information i skattefrågor expanderat enormt. Sverige har varit drivande i en process som innebär att länder som tidigare inte släppt några uppgifter alls om vilka tillgångar som finns i landet numera måste rapportera data till Skatteverket. Brottslig skatteflykt blir allt svårare.
Men problemet med skatteplaneringen återstår. Att ett företag som IKEA har organiserat sig på ett sådant sätt att man slipper en del av den svenska bolagsskatten är naturligtvis illa. Men det är ett problem för Sverige, inte ett fel hos IKEA, även om bilden av bolaget som ett helyllesföretag onekligen har fått sig en törn.
Affären är dock framför allt ett tydligt exempel på hur viktig nivån på bolagsskatten är för ett lands konkurrenskraft.
Sedan några år tillbaka är förmögenhetsskatten i Sverige avskaffad. Bolagsskatten har sänkts från 28 till 26,3 procent.
Jämförelser med andra länder är svåra, eftersom det beror på hur generös man är med undantag. Trots det tyder mycket på att Sveriges nivåer fortfarande ligger en bra bit över EU-snittet.
Det vore inte fel med en fortsatt sänkning av den svenska bolagsskatten. Men minst lika viktigt är att det internationella samarbetet för att täppa till luckor och skapa likartade regler intensifieras. För så länge det finns fördelar med att flytta sina pengar någon annanstans går det inte att begära att företagen snällt stannar kvar och slantar upp.
Att betala skatt är förvisso en skyldighet. Men det är inte gratis.