SVERIGE ÄR sämre än andra länder på att integrera invandrare. Det var en av Sveriges radios huvudnyheter i måndags. Nyheten baserade sig på en studie från Stockholms universitet, där man bland annat jämfört arbetslöshet för infödda respektive invandrade personer i 15 västländer.
Sverige hade i jämförelsen långsammare och svagare integration på arbetsmarknaden. Forskaren bakom den aktuella rapporten pekade på den förhållandevis låga andelen arbetskraftsinvandrare som en möjlig förklarande orsak.
Logiken bygger på att andra länder mer aktivt sökt och välkomnat utländsk arbetskraft, medan Sverige tagit emot en större andel flyktingar. Den internationella erfarenheten säger att arbetssökande invandrare är lättare att få in på arbetsmarknaden än de som tvingats att fly. Följaktligen är det helt rimligt att Sverige har en högre andel arbetslösa invandrare.
Det är dock siffror som bör tas med en nypa salt. Sverige var i praktiken stängt för arbetskraftsinvandring under många år. Det innebar dock inte att de arbetssökande invandrarna slutade att komma. Om man lyssnar på de som arbetat med asylmottagningen får man bilden att många som bokfördes som flyktingar i själva verket var arbetskraftsinvandrare. Systemet och murarna som byggdes upp tvingade många människor att ljuga om en flyktingbakgrund.
Om bilden som skymtar fram i till exempel Merit Wagers intervjubok "Inte svart eller vitt utan svart och vitt", Mummelförlag 2012, har Sverige med stor sannolikhet haft en större arbetskraftsinvandring, och en mindre flyktinginvandring, än vad statistiken säger.
Men vad som verkligen skiljer Sverige från andra invandrarländer är att vår arbetsmarknad i stort sett saknar låglönejobb. Det är i sig inte fel. I Sverige rådde det länge konsensus om det goda i att bygga bort jobb som var dåligt betalda, tunga, och som stigmatiserade arbetstagaren. Och vi kom förmodligen längre än något annat samhälle i strävan att jämna ut villkoren mellan olika typer av jobb. Men vi bör vara medvetna om att vårt system leder till att det tar många år för en nyanländ att ta sig in på arbetsmarknaden.
I stort sett alla jobb i Sverige förutsätter språkkunskaper och andra färdigheter som motsvarar genomgånget gymnasium. Det är mycket tuffa krav om man har sina rötter i ett land långt borta, och i en kultur med helt annan tradition av studier.
Sverige är troligen inte sämre än andra jämförbara länder på att få in invandrare på arbetsmarknaden. Skillnaden är att sättet vi organiserat arbetsmarknaden på gör att integrationen tar längre tid. Och eftersom såväl Socialdemokraterna som Moderaterna garanterar den rådande ordningen kommer det nog att förbli så. Det viktiga är vi inser att det är i regelverken skillnaderna finns.