MILJÖPARTIET ÄR just nu på krigsstigen mot alliansen. Kristiderna har lett till att regeringen skurit ned på flera miljösatsningar. När flera internationella organ kommer med nya rapporter om riskerna med klimatförändringarna ser Miljöpartiet tillfället att svartmåla alliansens miljöpolitik. Frågan är förstås vem som är bättre än Sverige på att skapa en klimatsmart ekonomi.
Sverige har högst andel förnybar energi i hela EU. Där spelar älvarna en stor roll, men utbyggnaden av vindkraft bidrar också. Antalet vindkraftverk i Sverige har sexdubblats sedan alliansen kom till makten.
Det kanske viktigaste måttet på Sveriges framgång är att vi har lägst utsläpp av koldioxid sett till vår BNP. Det är ett viktigt mått, ty omställningen till ett mer klimatneutralt samhälle måste bygga på samtidig ekonomisk utveckling. Det är från tillväxten som pengarna till ny forskning och nya investeringar tas.
I ett globalt perspektiv handlar det om lyfta människor från fattigdom till en nivå där de har möjlighet att överhuvudtaget tänka på klimathotet. Ur den aspekten är Sverige det kanske bästa föregångslandet.
Men det tycker inte Miljöpartiet. Vilka föregångsländer ser de? Svaret fick vi under riksdagsdebatten om klimathotet som hölls den 29 januari. Språkröret Gustav Fridolin nämnde då Danmark och Tyskland som länder som verkligen gjorde något. Även Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt slöt sig till den uppfattningen. Han menade att det var i Tyskland som de nya gröna jobben, och den nya gröna tekniken skapades.
Det är svårt att förstå varför Fridolin och Sjöstedt säger lyfter fram det tyska exemplet. Rimligtvis vet de själva om att Tyskland just nu storsatsar på brunkol, och att Danmark köper energin från denna.
Egentligen hade det varit smartare för trovärdigheten i den svenska debatten om man distanserade sig från den gröna rörelsen i Tyskland. Nämner man Tyskland därför att man litar på att den egna väljarkåren inte vet, och inte bryr sig om hur det ser ut i andra länder. Eller gör man som många ideologiskt drivna politiker gjort förr, och fortsätter att hävda ståndpunkter som redan motbevisats.
När de gröna i Tyskland tvingade Merkel att panikavskaffa kärnkraften öppnade de för vad som nu kallas brunkolets renässans. Ett stort antal kolkraftverk har börjat byggas och fler planeras.
Ett kolberoende Tyskland är något av en klimatmardröm. Situationen borde vara en läxa och inte ett exempel för alla progressiva krafter i klimatfrågan. Förändring måste ske i en takt som tar hänsyn till ekonomin och den tekniska utvecklingen. Annars kommer snart bakslag.