ÖB Sverker Göranson säger att Sveriges försvar kan hålla ut i en vecka mot ett väpnat angrepp. Det är förmodligen en överdrift. Om Sverige klarar sig en vecka beror det på en heroisk insats av flygvapnet.
Utan modernt luftvärn, utan artilleri och utan förband och staber som övats i större enheter kan armén inte stå emot alls. Marinen är visserligen till delar moderniserad, men underlägsen de resurser som ryssarna förfogar över i Östersjön.
Än mer alarmerande är därför det faktum som debatterats i landets stora dagstidningar under de gångna veckorna. Sverige saknar förmåga att ta emot hjälp. Att kunna ta emot hjälp är ett av Sveriges uttalade mål i säkerhetspolitiken, och i realiteten har det länge varit pudelns kärna i försvarsplaneringen. Redan på den tiden Sverige var strikt alliansfritt var försvaret i själva verket organiserat för att kunna fördröja fienden till dess att hjälp anlände.
Problemet är förstås att hjälpen måste bestå i att andra länder gör en militär intervention, skickar sina söner och döttrar och sina egna försvarsresurser för att hjälpa oss. Det kommer de inte att göra om inte insatsen har en rimlig chans att lyckas. För det krävs att sjöförbindelser hålls öppna, att vissa delar av luftrummet kan hållas fria från fientligt flyg, och att det finns hamnar och flygplatser där hjälpen i relativ säkerhet kan anlända och få fotfäste.
Den säkerhetspolitiska målsättningen att kunna ta emot hjälp bygger därför på förutsättningen att det finns ett relativt starkt eget försvar- ett försvar som i dag saknas.
Sverker Göranson säger att han räknar med hjälp från Norge om Sverige utsätts för kränkningar. Det betyder i praktiken att Sverige ber Nato om hjälp, även om ÖB är noga med att säga att det inte alls är vad han menar.
Debatten om försvarsanslag, ny materiel, och förhållandet till Nato hade varit ganska ointressant om det saknades hotbilder. Tyvärr, gör det inte det. Ryssland har rustat upp. Där finns i dag gripbara och övade förband som kan användas för aggressiva operationer i Östersjön.
För stunden finns inget uppenbart skäl till varför Ryssland skulle angripa oss, men med tanke på att landet styrs av en regim som åsidosätter det öppna samhällets spelregler, underblåser aggressiv nationalism, attackerar grannländer och snabbrustar sin krigsmakt är det inte science fiction att oroa sig för utvecklingen.
Vad Sverige behöver göra är att i samverkan med våra grannländer bygga upp ett försvar som avskräcker från aggression i Norden. Det kan inte genomföras utan två viktiga förutsättningar. Höjda anslag till försvaret och ett tätare samarbete med Nato.