"Allemansrätten är en viktig del i den svenska folksjälen". Så inleds förordet till en utredning om Allemansrätten som Naturvårdsverket presenterade i veckan.
Det går inte annat än att hålla med om att rätten är en bärande del i svensk livsstil. Den är en sedvanerätt som vuxit fram organiskt genom landsbygdens historiska utveckling.
Som bekant finns inte allemansrätten samlad som lagtext. Den omnämns i en av grundlagarna och den behandlas till del i Miljöbalken. Men annars kan man säga att det är en sedvanerätt som ger frihet att vistas i naturen när det inte stör hemfrid, miljöskydd eller vållar skada på egendom.
Det skulle kunna tyckas som att friheten är flummigt uttryckt och svår att dra gränser för. Men när Naturvårdsverket genomfört enkätundersökningar där de gett medborgare frågor om allemansrätten har de funnit att kunskaperna är mycket goda. 80 procent av svenskarna svarar rätt när de ställs inför olika alternativ på vad som ingår i sedvanerätten eller inte.
Samma undersökning visar på traditionens starka stöd hos folket. 95 procent uppger att det är mycket viktigt att bevara rätten. Runt 85 procent anger att de ofta använder allemansrätten för sina fritidsaktiviteter.
Men varför behövs en utredning om en rätt som fungerar så bra? Jo, därför att det under senare tid uppstått allt fler frågor kring var gränsen för allemansrätten ska gå. Frågeställningen rör inte det privata nyttjandet, utan om var man ska dra gränsen för kommersiellt utnyttjande av mark.
Till exempel är det självklart att allemansrätten tillåter bärplockning för självhushåll. Men ska stora internationella företag också kunna finkamma skogen på bär utan att betala för sig?
Vidare är det givet att man som enskild får skida över annans mark, och kanske också anlägga ett skidspår. Men om man sedan tar betalt för tredje man att använda spåret, bör då inte en del gå till markägaren, som kanske lagt egna pengar på att göra området attraktivt för skidlöpare genom att gallra skog och anlägga broar?
Det finns mängder av sådana här exempel. Och det finns anledning att göra en översyn över hur allemansrätten kan uppdateras för vår tid. I det arbetet är det viktigt att så många röster som möjligt blir hörda, ty det finns många aspekter som behöver vägas in. Till exempel behöver vi företag som tjänar pengar på den typ av turism som allemansrätten möjliggör. Men det måste ske på ett sätt som får med markägaren på samma spår.
Allemansrätten är en strategisk tillgång för Sverige. Särskilt för landsbygden eftersom den lockar väl behövda turister och invandrare. Därför behövs en konstruktiv debatt om allemansrättens framtid.