Nu strejkar Hamnarbetarförbundet. Igen, bör man lägga till. Det lilla och radikala Hamnarbetarförbundet använder strejkvapnet ofta och urskiljningslöst. Denna gång därför att förbundet vill ha ett helt eget kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar, som redan har tecknat ett avtal med LO-anslutna Transportarbetareförbundet.
Principen för den svenska arbetsmarknadsmodellen är att om en arbetsgivare har ett kollektivavtal på plats med ett fackförbund så råder så kallad fredsplikt under hela avtalsperioden. Det respekterar alltså inte Hamnarbetarförbundet, som vill ha ett eget kollektivavtal.
Som ett resultat av att förbundet varken accepterat buden från arbetsgivaren eller medlingsinstitutet har strejker och lockouter inletts i hamnarna i Gävle, Helsingborg, Holmsund, Karlshamn, Malmö, Sundsvall, Söderhamn och Umeå, med ytterligare utvidgningar att vänta under nästa vecka.
Denna revirstrid riskerar att bli förödande både för arbetsgivarna, allmänheten och andra branscher. Hamnarna är navet för den svenska exportindustrin, som inte är inblandad i konflikten men ändå får känna av konsekvenserna.
Santhe Dahl, vd på sågverkskoncernen Vida, berättar för Arbetsmarknadsnytt (en nyhetsportal för arbetsmarknadsfrågor som drivs av Svenskt Näringsliv) att hamnkonflikten är ”extra olycklig” på grund av att industrin förbereder sig på vad Storbritanniens utträde ur EU kommer att innebära:
”Vi har varit skonade från konflikter generellt i Sverige på grund av att vi har ett bra samtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Men konflikter som denna ställer till det för oss. Vi blir drabbade som tredje part och våra kunder som fjärde part. Det är olyckligt.”
Även skogsindustrikoncernen Stora Enso får bekymmer. Presschefen Carl Norell uppger för Arbetsmarknadsnytt att han är orolig för de långsiktiga konsekvenserna av hamnkonflikten:
”Den kan riskera att skada förtroendet för Sverige som handelsplats.”
Hamnarbetarförbundets strejk är ett effektivt sätt att strula till det för Sveriges konkurrenskraft och den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men hur ansvarsfullt och försvarbart är det att ta till strejkvapnet på tredje man och fjärde man för att få igenom sina krav i en facklig revirstrid?