Det som under lördagseftermiddagen kunde ha blivit en massaker i moskén i norska Bærum slutade med att enbart två personer skadades lindrigt, efter rådigt ingripande från två församlingsmedlemmar. En av de skadade var den 21-årige man som nu misstänks för försök till terrorbrott samt för att ha mördat sin styvsyster.
Den misstänkte attentatsmannen som hyllat Quisling och uttryckt rasistiska åsikter på sociala medier, skrev kort innan han beväpnad försökte ta sig in i moskén en uppmaning om ”raskrig” på ett internetforum.
21-åringen – som av vänner och bekanta beskrivs som trevlig och social – är ostraffad sedan tidigare men känd av den norska säkerhetspolisen, på grund av sin aktivitet på internet. Han tillhörde, så vitt hittills är känt, ingen extremistisk grupp eller organisation.
Radikaliseringsprocessen, det vill säga vägen från att hysa avskyvärda men lagliga åsikter till att begå avskyvärda och olagliga handlingar, gick snabbt och ägde rum framför datorn.
Den norska säkerhetspolisen, liksom svenska Säpo, bedriver kontinuerlig spaning riktad mot extremiströrelser av olika slag som kan tänkas ta till våld i syfte att nå sina ideologiska eller religiösa mål. Anledningen till detta enkel: att terrorattacker ska kunna avvärjas innan människor skadas eller dödas.
Spaningsarbetet har också haft effekt. Exempelvis avvärjde Säpo våren 2018 ett planerat islamistiskt terrorattentat i Sverige. De misstänkta drog i det fallet Säpos uppmärksamhet till sig bland annat eftersom de haft regelbundna kontakter med företrädare för Islamiska staten.
Fallet med den norske 21-åringen påminner dock snarare om Anders Behring Breivik och Brenton Tarrant, som utifrån islamofoba motiv mördade ett stort antal oskyldiga i Norge 2011 respektive Nya Zeeland 2019.
Den misstänkte Bærum-terroristen framstår– i likhet med Breivik och Tarrant – utåt sett som en vanlig ung kille. Han har av allt att döma också genomgått en så kallad självradikalisering med hjälp av internet.
Radikala internetmiljöer, där främlingsfientliga och islamistiska tankefigurer underblåser vanföreställningar är ett växande problem. Säkerhetspolisen bedriver underrättelsearbete mot dessa, men i en demokrati med fri åsiktsbildning finns inget sätt att göra en nation helt säker inför den här typen av brott. Det räcker med att en ensam galning går under radarn att katastrofen ska vara ett faktum.