Den rödgröna regeringen slopar asylprövningen och inför en amnesti för alla som registrerade sig som ensamkommande barn före den 24/11 2015 (oavsett verklig ålder), studerar på gymnasiet och har fått vänta längre än 15 månader på asylbesked. Det meddelade företrädare för regeringspartierna på en presskonferens i måndags.
Asylprövningarna för en stor grupp kan därmed slängas i soporna liksom resultaten från de medicinska åldersbedömningar som gjorts det senaste halvåret. Myndighetsbeslut om vem som ska få stanna eller inte överlämpas fortsättningsvis i praktiken på gymnasielärare.
Det är en ansvarslös uppgörelse som skickar signaler om att vissa grupper kan särbehandlas bara det politiska trycket blir tillräckligt hårt. Men vad gör väl det om Miljöpartiet drar tillbaka hotet om att hoppa av regeringen? Och vad spelar rättsäkerheten för roll om ett avsteg leder till att en lång rad opinionsbildare, Rädda Barnen och Svenska kyrkan kan hållas på lite bättre humör?
Sedan hösten 2015 har den socialdemokratiska linjen varit ovanligt tydlig. Det ska råda ordning och reda. Det är skyddsbehovet som ska styra om en person får stanna i Sverige eller inte.
Finansminister Magdalena Andersson (S) ville i likhet med statsminister Stefan Löfven (S) inte se någon amnesti för unga ensamkommande: ”En amnesti ligger inte i linje med vårt rättssystem. I Sverige får man stanna om man har asylskäl, har man inte det får man inte stanna”, sade Andersson nyligen.
Det var så sent som den 1 oktober också migrationsminister Helene Fritzons (S) hållning: ”Jag bedömer att det inte är möjligt, då skulle vi överge den reglerade invandringen och ställa oss utanför prövningen av asylskälen”, sade Fritzon apropå kravet på att låta alla unga ensamkommande stanna.
Det är också den enda rimliga hållningen. När skyddsbehovet har prövats av Migrationsverket och asyl har nekats så ska de asylsökande lämna landet.
Socialdemokraterna visar med sin omsvängning att man inte är trovärdig när man talar om ordning och reda i asylpolitiken. Man tydliggör att det inte spelar någon roll om asylsökande har skyddsskäl eller inte. Är kritikerna bara tillräckligt högljudda kommer regeringen att anpassa sig och sätta rättstatens principer ur spel.
Det sänker tyvärr trovärdigheten för Sveriges flyktingpolitik. Och skickar helt fel signaler både till omvärlden och till alla asylsökande som fått avslag och håller sig gömda runt om i landet.