För ett par veckor sedan stoltserade regeringen med en ny klimatlag. Men som ofta när det handlar om klimat ligger fokus på retorik framför innehåll. Enligt klimatminister Isabella Lövin (MP) ska det bli olagligt att prioritera bort klimatet. Men lagen har fått omfattande kritik från lagrådet.
Förslaget handlar om att riksdagen ålägger regeringen att bedriva klimatpolitik med en viss inriktning. Regeringen ska exempelvis lämna en klimatredovisning till riksdagen och ta fram en klimatpolitisk handlingsplan.
Inriktning på politik och regeringens redovisning till riksdagen brukar inte regleras i lag, utan genom överenskommelser. Men regeringen menar att om detta regleras i lag förstärks förutsättningen för regeringen att bedriva ett effektivt klimatpolitiskt arbete.
Men förslaget sågas av lagrådet, på punkt efter punkt. Regeringen har inte skrivit på viket sätt lagen ska vara rättsligt bindande, och att bryta mot lagen är inte förknippat med några sanktioner.
Regeringen har hävdat att lagen leder till transparens och att medborgarna får mer information om regeringens klimatarbete. Men lagrådet konstaterar att det finns bättre sätt att informera allmänheten än genom lag och avstyrker förslaget om klimatlag.
Lagrådets roll är att granska lagförslag. Men miljöpartisterna verkar tro att lagrådets uttalande är att jämföra med vilket politiskt uttalande som helst. Klimatministern låter meddela att regeringen tänker gå vidare med förslaget ändå. ”Jag kan notera att lagrådet inte ser någon grundlagsproblematik”, säger Lövin till Svenska Dagbladet (15/2). Det är inte så konstigt att lagrådet inte anser att förslaget strider mot grundlagen, då förslaget inte har utformningen av en lag alls.
Lagrådet är med all säkerhet bekant med att granska lagförslag. Det har till och med sett dåliga lagförslag många gånger om, det är därför lagrådet finns till. Men om regeringen vill ändra på syftet med att införa lagstiftning bör det föregås av ett större arbete än ett regeringsbeslut.
Regeringen verkar vara den som inte har djupdykt tankemässigt. Men om den nu ska gå vidare med att lagstifta om ambitioner kanske den kan passa på att lagstifta om andra ambitioner. Att regeringen behöver gå en kurs i varför och när lagstiftning bör användas skulle kunna vara en sådan. För tanken är inte att man ska göra lag av plakatpolitik.