Klimattoppmötet i Warszawa ses av många som ett mellanår då inget ska bestämmas. Så är det inte – detta är året då vi går från övergripande diskussion till en konkret färdplan.
Klimattoppmötet i Warszawa måste nå fem avgörande framsteg för framtiden:
1. Finansiering. År 2020 ska utvecklade länder årligen bidra med 100 miljarder dollar i klimatstöd till fattigare länder. Hur det ska gå till måste konkretiseras, inklusive hur näringslivet ska involveras – annars står vi snart med ett stort hål i budgeten. FN:s Gröna Klimatfond måste ta rejäla kliv mot att äntligen börja fungera. Om inte detta går framåt, gör inte annat det heller – upplever inte utvecklingsländerna att det kommer ”pengar på bordet” är det mycket svårt att få med dem på utsläppsminskningar.
2. Rättvisa. ”equity”-principen om en rättvist delad börda i det framtida klimatavtalet är lätt för alla att skriva under på i princip men desto svårare i praktiken. Vad är rimliga parametrar för vad olika länder ska bidra med, i termer av utsläppsminskningar? Här måste det nog bli värre innan det kan bli bättre; räkna med rekord i ursäkter för att inte behöva minska sina utsläpp så mycket som andra länder.
3. Marknad. Nästan alla parter vill ha marknadsmekanismer som gör det mer lönsamt att minska sina utsläpp, men oenigheten är stor om hur det ska ske. Den svåraste avvägningen är hur stor flexibilitet enskilda länder ska få ha när de inför marknadslösningar, gentemot vikten av ett enhetligt system som ger en säkerställd, tillkommande klimatnytta.
4. Status. Kyotoprotokollet är fortfarande världens enda globalt bindande klimatavtal, och det omfattar inte ens 15% av världens samlade utsläpp. Att ett kommande avtal, som omfattar all världens länder skulle få samma bindande status ses av några som nödvändigt, av andra som otänkbart. Årets möte är mycket viktigt för att mejsla ut vilken grad av legalt bindande avtal vi kan uppnå.
5. Ambitioner. Utan ambitioner att faktiskt minska utsläppen spelar det ingen roll hur många som är med, eller hur hårda kraven på att uppfylla sina åtaganden är. EU:s mål om 20% minskningar till 2020 är snart uppnått och det vore välgörande för processen om man kunde åta sig den 30% minskning man tidigare flaggat för. Sverige kan ha en viktig roll, i att visa att vår utsläppsminskning varit långt bortom vad vi åtagit oss, och skett i kombination med en starkare ekonomisk tillväxt än våra jämförelseländer.
Därtill måste andan vara god. Förra mötet, i Doha, klubbades av trots bittra protester från Ryssland, vilket försvårat förhandlingarna under hela 2013. Händer det igen, är hela processen hotad. Dessutom behövs en bild av att klimatåtaganden kan öka konkurrenskraften, ge enmer välmående befolkning och förbättra politikernas anseende.
Behovet av ett globalt klimatavtal är större än någonsin. Låt inte klimatmötet i Warszawa bli ett mellanår!