Det kommer att bli jobbigt att få de kommunala budgetarna att gå ihop. Kalix är den senaste i en lång rad av kommuner som vädjar om hjälp från staten för att klara framtiden. Enligt Sveriges kommuner och landstings chefsekonom, Annika Wallenskog är läget för kommunsektorn ”generellt sett mer problematiskt än vid konjunkturnedgången 2009”, som hon skriver i ett blogginlägg.
Nog blir det en påfrestning framöver för kommunledningarna att prioritera rätt så att man blir effektivare och så att kärnverksamheten värnas. Och nog är det ett otacksamt jobb att försöka göra det bästa för kommuninvånarna, och samtidigt blir kritiserad för att man inte ”satsar” mer på ditt och datt.
Men med stor makt kommer stort ansvar. Med stort ansvar kommer stora krav. Och med stora krav kommer stor kritik. Det är inget nytt. Gillar man inte läget nu, hur ska det då gå om det blir riktigt besvärligt?
Om den ekonomiska situationen för en svensk kommun är tufft i dag, hur har de det då i länder där den offentliga sektorn genomgår en total omvandling och massor av demonstranter uttrycker sitt missnöje på ett våldsamt sätt?
I Luleå planerar man ju fortfarande för ett nytt badhus. I Kalix anser man sig alltjämt ha råd att ta över en golfbana. I Gällivare har kommunfullmäktige bestämt sig för att köpa en förlusttyngd skidanläggning. Investeringar som inte på något avgörande sätt är viktiga för kommunens förmåga att bedriva äldrevård, skola och omsorg.
I skuggan av migrationskrisen är det högst förståeligt att kommunledningarna upplever situationen som svår. Men samtidigt som trängda och underskottstyngda nämnder får allt svårare att försvara befintlig verksamhet så bevittnade norrbottningarna nyss valrörelser som i stor utsträckning handlade om hur kommunernas åtaganden kan göras ännu större.
Om det visades större försiktighet inför valen, så skulle nog kommunledningarna mötas med mer förståelse inför skolnedläggningar och andra förändringar som nu anses nödvändiga. Nedskärningar blir lättare att acceptera om förväntningarna är låga och när medborgarna slipper se pengarna rulla i andra delar av den kommunala verksamheten.