Bristen på bostäder gör sig påmind i stora delar av Sverige. Detta kombinerat med det stora antalet asylsökande hösten 2015 har skapat en situation där kommunerna, under påtryckningar från staten, verkar anse att ändamålen helgar medlen. Det handlar om kommunernas
uppköp av bostadsrätter och småhus. Bostadsrättsföreningarna är nämligen ekonomiska föreningar som skyddas av Regeringsformen (RF) och den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR).
Att lagligheten kring uppköpen av bostadsrätter inte har uppmärksammats mer kan bero på att kommunerna har möjlighet att åberopa ett undantag i bostadsrättslagen från slutet av 1970-talet. Där står det att föreningar visserligen kan förbjuda juridiska personer som köpt en bostadsrätt att bli medlemmar, men inte kommuner och landsting.
Undantaget är dock svårförenligt med dagens regelverk som menar att inskränkningen av föreningsfriheten för kommuner och landsting gäller exempelvis statens säkerhet, att förebygga oordning eller för att skydda för personers fri- och rättigheter. Dit räknas knappast att finna bostäder åt nyanlända, varför kommunerna faktiskt bryter mot RF och EKMR.
Fenomenet verkar vara på väg att breda ut sig över Sverige. För två år sedan ansåg Boverket i att man inte ens behövde ställa frågan om kommunerna tänkte kontakta privata fastighetsägare för att klara av att husera asylsökande med permanent uppehållstillstånd. Förra året svarade 23 kommuner att de avsåg att köpa bostadsrätter och småhus för att svara upp mot statens krav. I år har siffran stigit till 53 kommuner.
I Norrbottens län svarar både Piteå, Boden, Haparanda, Arvidsdjaur, Överkalix, Kalix, Pajala, Gällivare och Älvsbyn ja på frågan i Boverkets årliga enkät, alltså hela 9 av 14 kommuner. Det säger något om bostadsbristen i länet.
När kommunerna ger sig in som aktör bidrar det naturligtvis till överhettningen på bomarknaden. Dessutom framstår det som orättvist mot alla hushåll som tvingats ta lån och leva under hotet om en plötslig räntehöjning. Ingen kan ju slå det offentliga i en budgivning och kommunerna får låna till lägre ränta än gemene man.
Det offentliga klampar därmed in på ett område som borde vara fredat och förstör strukturer i civilsamhället. Hur ser bostadsminister Peter Eriksson (MP) på att tidigare hemkommunen Kalix tummar på lagen på detta sätt? Och varför hörs inget från HSB? Tystnaden är på sitt sätt talande.