När istäcket smälter skapas inte bara nya förutsättningar för energiutvinning, fiske, sjöfart och handel. En ny säkerhetspolitisk miljö håller också på att formas i Arktis.
För vem har egentligen rätt till de väldiga naturresurserna på Arktis havsbotten? Är det Danmark eller Kanada? Eller Norge, Ryssland eller USA? Det beror på hur Norra ishavets botten ser ut. De fem arktiska kuststaterna har exklusiv rätt till havsbottnarna. Och ju större territorium, desto mer olja och gas.
Ännu vet vi inte hur gränserna kommer att dras. Det finns flera territorialanspråk som överlappar varandra.
I centrum för intressekonflikten står en bergsrygg som kallas Lomonosovryggen. Den går tvärs över Norra ishavet, från Grönland, över nordpolen och ända bort till Sibirien. Från bergskedjan kan staterna lägga till 60 sjömil åt varje håll. Lomonosovryggen är därmed av stor betydelse både för Ryssland och Danmark om de vill komma åt naturresurserna under havsbotten.
FN kommer att avgöra gränsdragningen för havsområdet, och samtliga kuststater har deklarerat att de kommer att rätta sig efter FN:s beslut.
Ingen fara på taket, kan tyckas. Faktum är att ledarna för de arktiska staterna ganska ofta framhåller hur fantastiskt konfliktfri närvaron i norr är. De är eniga. Fredliga. Och samarbetsvilliga.
Men tittar man på vad staterna GÖR i stället för vad de SÄGER är det delvis en annan bild som framträder.
Enligt Robert Huebert, doktor i statsvetenskap vid University of Calgary, har det sedan 2002 skett en väldigt dramatisk ökning av både försvarsutgifter och övningsverksamhet i de nordliga områdena.
"Vi ser att man gett en ökad stridskapacitet till många av de arktiska styrkorna, som motsäger idéerna om samarbete ... Vi ser hur pengarna spenderas, och vi ser att utgifterna ökar. Det leder oss till slutsatsen att det pågår en drastisk förändring av den säkerhetspolitiska situationen", säger Robert Huebert.
Ryssland förstärker sin ubåtsförmåga och sätter upp två nya arktiska brigader.
I sin arktiska strategi slår Ryssland inte bara fast att det ska råda fred och säkerhet och att ekosystemet i Arktis ska skyddas. Man deklarerar också att Ryssland ska bevara sin roll som ledande stormakt i Arktis.
USA, som redan har ett stort försprång när det gäller ubåtar, stridsflygplan och satelliter, satsar futuristiskt. Pentagon vill hellre övervaka Arktis via sensorer och fjärrstyrda robotar än med bemannade baser.
Kanada ser, till skillnad från både USA och EU, Nordvästpassagen som en sjöväg inom Kanada. Enligt Wikileaks-dokument ska Kanadas premiärminister Stephen Harper känna oro över att Nato används som inträdesbiljett för stater som inte "har i Arktis att göra". Kanadas försvar rustas upp med ett tydligt arktiskt fokus, låt vara från en ganska måttlig förmåga.
Danmark ökar sin närvaro på Grönland och håller på att upprätta en arktisk insatsstyrka och ett arktiskt kommando. Danmark vill, precis som Kanada och Ryssland, gärna lägga beslag på den geografiska Nordpolen, trots att den inte anses innehålla några betydande naturresurser.
Finland, som i år skär ner på försvaret, behåller sina regementen i norr. Landet kommer dessutom allt närmare en Natoansutning.
På Island har landets politiska identitet varit högst oklar sedan finanskrisen. 2009 ansökte Island om EU-medlemskap. Man diskuterar att överge den isländska kronan för kanadensiska dollar. Men Islands president sade även tidigare i år att Islands sanna vänner varken finns i Nordamerika eller Europa - utan i Kina! Island trycker på för att få status som kuststat i Arktis.
I Norge är utvecklingen i Barents och Arktis landets högsta utrikespolitiska prioritering sedan 2005. Norge har ökat försvarsbudgeten med sju procent i år och satsar på att ge försvaret en mer arktisk profil, bland annat genom att flytta högkvarteret från Stavanger till Bodö, norr om Polcirkeln.
Så, samarbete eller konflikt? Vi vet hur snacket går. Vi vet också hur pengarna spenderas.
Vissa har velat skapa ett arktiskt fördrag, likt det antarktiska fördraget, som ska förhindra exploatering och militär närvaro vid Nordpolen. Men Arktis är faktiskt Antarktis motpol på fler än ett sätt. Medan Antarktis är en obebodd kontinent som omges av ett hav är arktis ett hav som omges av länder med ekonomiska intressen. Det gör att ett arktiskt fördrag i praktiken är omöjligt.
Hittills har det nyväckta intresset för Arktis hanterats med lugn och samförståndsanda på diplomatisk nivå. Det är viktigt att betona. Men området förändras i snabb takt, och det kan bli till en hetare brännpunkt även för kriser och konflikter.
Sverige har inga egna territorialanspråk i Norra Ishavet, och är därför inte direkt indraget i det geopolitiska spelet om gas och olja. Men. Den säkerhetspolitiska linjen säger numera att Sverige inte kommer att förhålla sig neutralt om ett annat land inom EU eller Norden drabbas av en katastrof eller angrepp. Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra.
Det betyder att även Sverige som arktisk stat borde bättra på den militära och civila beredskapsförmågan i norr. Världen förändras. Då duger det inte att enbart stå med blicken riktad mot Östersjön.