LEDARE: Krönika: Alla drömmer om en egen korridor

I veckan pratades det pengar. Oppositionspartierna kom i tisdags med sina skuggbudgetar och gjorde sitt bästa för att övertrumfa regeringen på utgiftssidan. Ty att låna pengar till sänkt skatt är väldigt fel, men att låna till höjda utgifter helt rätt, enligt rödgrön filosofi. Nu vill de rödgröna i och för sig också sänka skatten, för pensionärer, samtidigt som det ska lånas pengar. Men det är väl en annan sak, i alla fall om man frågar Thomas Östros (S). När norrbottniska politiker pratar statliga pengar kommer Norrbotniabanan ofta upp. Så även denna gång. Norrbotniabanan är ett favoritprojekt att snacka om, trots att det hittills har varit ganska lite verkstad. Vilka de rödgröna skyller passiviteten på är ingen hemlighet. "Hade vi suttit i regeringsställning hade nog spaden varit i backen nu", sade Karin Åström (S) när hon presenterade sossarnas skuggbudget. "Möjligheten för att få Norrbotniabanan byggd ser jag som större med en rödgrön regering", var Siv Holmas (V) kommentar. Det finns anledning att tvivla. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill alla lägga mer pengar än regeringen på infrastrukturinvesteringar under nästa planperiod, 2010-2021. Men Norrbotniabanan som prioriterat projekt nämns bara i Miljöpartiets budget. Och konkurrensen är stenhård om statens tåg- och vägpengar. Alla regioner känner sig i det sammanhanget nedprioriterade. Lobbyisterna för Norrbotniabanan har, trötta på statlig segdragenhet, börjat hoppas på EU. Pengar från EU-kommissionen, som nästa år ska ha sin
prioriteringslista över infrastrukturprojekt klar, hägrar. Från att ha beskrivits som nödvändig för Sverige lyfts Norrbotniabanan nu fram som Europas sak. Under EU:s regionvecka i Bryssel hölls dagen efter att skuggbudgetarna kom ett seminarium om europeiska transportkorridorer. Ambitionen var att koppla samman olika idéer. Men mycket till gemensamt perspektiv blev det inte, snarare marknadsföring av de egna favoritprojekten. För alla vill ju ha sin korridor, och gör därför sitt bästa för att övertyga de EU-byråkrater som sitter på pengarna att just deras alternativ är av största gemensamma europeiska intresse. Tomas Sikström, utvecklingschef vid Umeå kommun, talade sig varm för "den botniska korridoren"; ett projekt för att via järnvägssatsningar längs Norrlandskusten och västra Finland koppla samman transportstråk från Norge till Ryssland, där Norrbotniabanan ingår som en länk. Blir projektet ett av
EU:s kan det innebära en delfinansiering med EU-pengar. Tomas Sikström gjorde sitt bästa för att övertyga."Ni behöver vad vi har", sade han kaxigt, apropå Europas beroende av naturtillgångarna i norr. Sedan följde lika självsäkra dragningar om andra projekt; en baltisk-adriatisk såväl som en centraleuropeisk korridor. Alla var samtidigt ödmjuka nog att inte jämföra det egna hjärteprojektet med andras älsklingar. Men de som sitter på pengarna kommer inte undan så lätt. Till slut blir de tvungna att väga, mäta, balansera och välja. Därför kan det kanske ändå bli nödvändigt för korridorlobbyisterna att börja göra lite jämförelser, för att skjuta fram den egna positionen. Något för Norrbotniabanans entusiaster att fundera över. För det är väl inte så att de räds att deras banprojekt inte håller måttet i mötet med andra?

Ledare: Krönika: Alla drömmer om en egen korridor