Nyss beskrevs de små byaskolorna utanför Luleå som ett hot mot utbildningsresultaten. Efter tjänstemännens helomvändning – där skolorna i Alvik och Måttsund föreslås bli kvar i stället för att stängas hösten 2020 – hoppas jag därför att det är kunskaperna och likvärdigheten som hamnar i fokus, och att kommunen ingående förklarar hur utbildningens kvalitet nu ska förbättras inom den befintliga organisationen.
Vi befinner oss i en situation där svenska elevers resultat enligt olika internationella kunskapsmätningar kraftigt sjunkit sedan mitten av 1990-talet. Många elever – i Luleå och på andra ställen – går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet, och många klarar inte heller gymnasiet.
Vågar man hoppas på en lokal utbildningsdebatt som inte handlar om skolmaten eller enskilda skolors lokalisering?