Vi talar ofta om att integrationen i Sverige har misslyckats. Otrygghet, arbetslöshet, försämrade skolresultat, utanförskap, hedersvåld, radikalisering och terrorresor – många av Sveriges problem kan i dag härledas till misslyckad integration. Ändå har det varit ont om stora grepp kring integrationsproblemen från såväl den nuvarande som tidigare regeringar.
Moderaternas nya initiativ i integrationspolitiken är därför välkommet. I en debattartikel i Dagens Nyheter (5/4), där Ulf Kristersson presenterar den expert- och referensgrupp som om ett år ska lägga förslag om hur integrationen ska bli bättre, gör moderatledaren upp med ett antal välmenande men förrädiska politiska uppfattningar som bidragit till att integrationen fungerat så dåligt i Sverige.
”En utgångspunkt är att Sverige behöver en integrationspolitik som syftar till att invandrare ska komma in i det svenska samhället. Det har länge tvärtom funnits en bärande idé att integration handlar om en ”process från två håll”, där invandrare och infödda ska integreras i ett nytt multikulturellt samhälle. Den ansatsen har varit förrädisk och felaktig. Självklart påverkas hela samhället av invandring, ofta positivt, ibland negativt. Men politiken måste helt och fullt fokusera på att de som kommer till Sverige ska tillåtas och förväntas bli en del av det svenska samhället.”
Ulf Kristersson är tydlig med vilka följderna riskerar att bli om Sverige fortsätter att misslyckas.
”Sverige blir då ett fattigare land, både ekonomiskt och socialt. Fler barn kommer att droppa av skolan och dras in i tung kriminalitet. Många svenskar misstror politikens förmåga att ta tag i problemen och samhället dras isär. Den berömda svenska tilliten – att vi i grunden litar på varandra och på våra myndigheter – urholkas. Sådana skador är svåra att reparera.”
Ingenstans är skillnaden mellan de inföddas och invandrarnas sysselsättningsgrad så stor som i Sverige. Det dröjer åtta år innan ens hälften av alla nyanlända har ett arbete. Arbetslösheten är nästan fem gånger så hög för dem som är födda utanför Europa som för personer som är födda i Sverige.
Sverige behöver organiseras om så att nykomlingar snabbare får tillträde till arbetsmarknaden, och det kräver liberaliseringar av den svenska modellen. Men det borde också vara självklart att den som kommer till ett nytt land ska försörja sig själv och leva i enlighet med landets lagar och regler.
Integrationen är en ödesfråga. Dels eftersom det är dyrt för skattebetalarna att försörja hundratusentals personer som i onödan står utanför arbetsmarknaden. Men också därför att socioekonomiskt utanförskap och annat som i dag förklaras med hänvisning till misslyckad integration tenderar att gå i arv mellan generationerna.