Malmö tingsrätt har fällt tidningen Expressen för vapenbrott.
Hugaligen, tänker nog läsarna, har journalisterna nu börjat beväpna sig? Är hoten mot journalisterna av den arten att de måste skaffa sig vapen för att försvara sig mot busarna?
Nej, tvärtom. Vapenbrottet består i att en av tidningens journalister, Diamant Salihu, i oktober 2010, medan serieskytten härjade som värst i Malmö, med sitt reportage ville visa hur enkelt det är att skaffa sig illegala vapen i Malmö. På fem timmar hade han lyckats. Han fick köpa en pistol av modellen CZ 70. Reportern låste in vapnet i ett säkerhetsskåp på hotellet. Han ringde sedan direkt till polisen och bad att polisen skulle hämta vapnet.
Döm om allas förvåning när en åklagare väcker åtal mot reportern och tidningen Expressen för innehav av illegalt vapen.
Har inte åklagaren förstått att syftet med vapenköpet var att visa samhället, medborgarna och läsarna hur enkelt det är att få tag på vapen? Reportern gjorde ju inte detta i något kriminellt syfte utan det är en del av det journalistiska arbetet. Om inte åklagaren förstått arbetsmetoderna kallas detta grävande och undersökande journalistik.
Förvisso finns det en lagparagraf som hävdar att införskaffande och innehav av illegala vapen är straffbart, men det var ju inte i kriminellt syfte som reportern gjorde detta utan för att visa hur enkelt det är att skaffa vapen i Sverige i dag. Hans insatser kan ju vara till nytta för polisens fortsatta arbete i att slå tillbaka mot den illegala vapenhandeln.
I dag har bara Malmö åtta ouppklarade skottlossningsmord. Vi håller med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson när han säger:
"Den misstänkte serieskytten i Malmö sköt, skadade och mördade. Expressen skrev om honom, granskade den illegala vapenhandeln och lämnade in en insmugglad pistol till polisen - och därför fälls vi nu av tingsrätten. Det är nog fler än jag som tycker att det är en smula märkligt när åklagaren ägnat sig åt detta i stället för att lösa de åtta ouppklarade skottlossningsmorden i Malmö."
Det är genom ett idogt journalistiskt arbete som många brott kan klaras upp.
Efter den här domen är risken stor att journalisterna blir försiktigare och hellre låter bli att ta upp ett spår än att göra ett riktigt journalistiskt arbete - naturligtvis inom lagens råmärken.
Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling oroas med rätta över åklagarens uttalanden om att "pröva journalistikens roll i samhället". Är det ett uppdrag för en åklagare att bedöma detta, eller att ha åsikter och synpunkter på det? Vi har en press- och yttrandefrihet som våra medier har att förhålla sig till. Det är världens äldsta tryckfrihetslag som garanterar varje svensks rätt till att säga och tycka i princip vad som helst. På den vilar journalistiken oavsett vad den här åklagaren tycker och menar.
Domen kan också leda att vissa artiklar anonymiseras, d v s det finns ingen undertecknad skribent under artiklarna. Då blir förhållandena desamma som gäller i vissa medier när mc-gäng och andra kriminella beskrivs. Artiklarna undertecknas inte på grund av risk för repressalier. Det skulle se märkligt ut om åklagare betraktas på samma sätt som de kriminella mc-gängen.
Åtal kan då bara riktas mot tidningens ansvarige utgivare. Det blir då ett åtal mot journalistiken, inte mot åtgärden som sådan, som i det aktuella fallet där reportern fälls för inköp och innehav av illegalt vapen.
Detta visar med all tydlighet det absurda i den fällande domen i Malmö tingsrätt.