En anledning till att Sverige Àr en stor nettogivare Àr att flera andra EU-lÀnder Àr fattigare och har större regionala inkomstskillnader. Vi har det relativt bra. Men med SVT:s sÀtt att rÀkna Àr det i stÀllet de lÀnder som tar emot mest stöd som Àr de stora vinnarna. TillÀmpat pÄ bistÄndspolitiken innebÀr det resonemanget att u-lÀnderna kan skatta sig lyckliga. NÀr det gÀller bidrag till tredje vÀrlden eller FN tÀnker vi dock inte likadant. DÄ rÀknas inte kostnaden i Àldreboenden eller skolor och det tas nÀrmast för
givet att pengarna anvÀnds vÀl, trots att bistÄndsmedlen visat sig göra mÄttlig nytta. Dessutom vill vi ju vara solidariska. Förutom med andra EU-lÀnder, dÄ stannar den svenska solidariteten tydligen vid grÀnsen. Nu finns det definitivt ÀndÄ anledning att se kritiskt pÄ pengarullningen inom EU. En del regionalpolitiska projekt, kanske allra mest de som sker i rikare lÀnder som Sverige, Àr rent slöseri med skattemedel. Och de stora och skadliga subventioner som gÄr till jordbruk och fiske bör tas bort.
SÄ det rÄder ingen tvekan om att EU:s budget bör bli mycket mindre, nÄgot regeringen aktivt bör verka för under det svenska ordförandeskapet. Huruvida Sverige efter en sÄdan budgetreform med relativa RapportmÄtt mÀtt skulle förbli en av de stora förlorarna i EU Àr oklart, och tÀmligen ointressant. Det viktiga Àr att resultatet i lÀngden skulle bli en stor vinst för Europa.