LEDARE: Ledare: Allt att förlora

En del gör sitt bästa för att förutspå vem som vinner valet 2010. Men valet kan lika gärna bli en ren förlustaffär. Alliansens seger 2006 kan delvis förklaras med en samlad borgerlighet, Fredrik Reinfeldts ledarskap, en bättre politik än motståndaren - men också till viss del av folkets trötthet på Göran Persson, som med sin person blivit själva sinnebilden för ett arrogant och självupptaget sosseskap. Nästa val kommer med stor sannolikhet också att handla om vem som blir den största losern. Mona Sahlin har här hittills gjort ett bra - eller snarare dåligt - jobb som ledare för Socialdemokraterna och oppositionen: Förvirringen efter att dörrar stängts och sedan öppnats, relationsproblemen med LO, kritiken inifrån partiet att Mona inte hörs eller syns, bristen på egna idéer. Och så vidare. Resultatet talar sitt tydiga språk i opinionsmätningarna. I en undersökning av Demoskop som kom i början av april hamnade Socialdemokraterna farligt nära 30-procentsstrecket, medan Moderaterna gick fram som Sveriges största parti med över 35 procent av partisympatierna. Sifo-undersökningen som kom i mitten av månaden visade ledning för oppositionen men även här backade Socialdemokraterna rejält, minus 2,9 procent till totalt 34,6. Nedgången för S fortsätter i en DN/Synovate-mätning från i fredags, där 45,7 procent av väljarstödet i september förra året nu förbytts i 33,5 procent. Förtroendemätningarna för Mona Sahlin visar liknande, för henne mycket dystra resultat. Håller trenden i sig kan alliansen se på medan Mona Sahlin - om än med visst understöd från sina käbblande samarbetspartier - själv kör oppositionen i sank. Problemet för alliansen är emellertid att Socialdemokraternas förlust bara blivit Moderaternas vinst, medan övriga allianspartier fortsatt att släpa efter i opinionen. Det kan väcka gamla borgerliga instinkter att markera mot varandra till liv. Sådana tendenser har redan synts, bland annat från Jan Björklund (FP) i försvarspolitiken (fler stridsvagnar) och från Maud Olofsson (C) i arbetsmarknadspolitiken (förändrad arbetsrätt). Att dessa två tar strid för frågor de upplever som viktiga är inte fel i sig, även om en del väljare antagligen blir förvirrade när Centerpartiet ena dagen vill slopa las och Moderaterna nästa dag lovprisar lagen. Men risken för mer markeringar sinsemellan ökar desto närmare valet kommer, om opinionen inte vänder för de borgerliga småpartierna. Och förmår inte Fredrik Reinfeldt att hålla ihop laget kan den bild av ett stabilt och samlat ansvarstagande som regeringen byggt upp snabbt falla samman. Detta, liksom behovet av mer kraftsamling om krisen skulle förvärras, talar för ett ännu närmare allianssamarbete inför valet 2010.

Ledare: Ledare: Allt att förlora