Det är inte alltid lätt med tekniken. Vd Eva Hamiltons debattartikel i DN om SVT:s framtid hann knappt publiceras innan SVT tvingades gå ut med ett förtydligande. Missuppfattningar och missvisande rubriker gav intrycket att Eva Hamilton vill avgiftsbelägga internetanvändning och få folk att betala för SVT Play. Så är inte fallet. Det hon önskar är en teknikoberoende radio- och tv-avgift som tas ut vid sidan av skatten.
Public service-bolagens finansiering och framtid diskuteras just nu ivrigt. I vår tillsätts en utredning för att se över hur nästa sändningstillstånd, som löper från 2014, ska utformas. En majoritet i riksdagen vill att också finansieringen ses över. Denna vecka lämnar förutom SVT även Sveriges Radio in underlag till utredningen.
Från borgerligt håll finns ett visst tryck på att stärka uppdraget i allmänhetens tjänst, det vill säga avgränsa innehållet i SR:s och SVT:s verksamhet mer från de kommersiella mediebolagens.
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) gjorde nyligen i en intervju i P1-morgon klart att politiker inte ska bestämma över vilka program som sänds. Men hon var också tydlig med att public service-uppdraget måste förändras med tiden. Det finns idag ingen brist på underhållning på mediemarknaden, tvärtom, och då minskar behovet av att även SVT och SR ägnar sig åt sådant. Kulturministern vill att bolagen koncentrerar sig på det ingen annan gör.
Från bolagens sida ser man en risk att public service, om uppdraget beskärs, blir en angelägenhet för några få. Det skulle i sin tur riskera betalningsviljan. Idag betalar nio av tio svenskar snällt sin tv-licens på dryga 2.000 kronor varje år, vilket drar in sju miljarder kronor till public service-bolagen och garanterar dem visst oberoende från statsmakten. (Det politiska oberoendet är inte hundraprocentigt, men att SVT och SR tidvis varit vänsterbunkrar beror på mer rekrytering än organisation.)
En ny form av finansiering skulle riskera hundratalet jobb på Radiotjänst i Kiruna som är ansvarigt för att driva in dagens avgift. Beklagligt, men den här frågan kräver ett större perspektiv än så.
Nuvarande radio- och tv-avgift, ofta kallad tv-licens eftersom innehav av tv-mottagare är grunden för avgiftsplikten, framstår alltmer som en anakronism i en tid då människor lika gärna tittar på tv-program i mobilen eller via datorn.
Viss anpassning har skett till teknikutvecklingen: datorer med tv-kort och dvd-spelare med inspelningsfunktion är till exempel avgiftspliktiga. Men att utvidga dagens avgift, i praktiken en apparatskatt, till än fler apparater framstår som en knölig lösning.
Att införa en allmän avgift är då en bättre idé. Public service, oberoende radio och tv, är en kollektiv vara som alla i samhället drar nytta av. En allmän radio- och tv-avgift skulle bevara oberoendet och samtidigt säkra inkomsterna även om uppdraget blev något snävare och betalningsviljan minskade.
En bonus blir att vi slipper tv-kontrollanter som knackar på dörren.